. . . Mia . . .

Mitt äventyr börjar...

NU!!!

Följ med på min nya reseblogg:
http://miaintheworld.blogspot.com

*vinkar hejdå*

fast... det är inte hejdå, det är ett "vi ses senare"...

Puss!

Igår kom jag äntligen igång och började rensa min garderob.

Två sopsäckar med skit/trasigt/blä och 3 gigantiska kassar till Mamma, 1 till Crazy C, 1 till Lilla Ellie (jobbkläder), en halv resväska full med någorlunda sommarkläder som passar där det är varmt iaf och en väska till Bihanget.
*Puh!*

Åkte till MaPa, lämnade kläder, åkte till city och fick tillbaks mina prover från doktorn (friskast i stan - yeey!), åkte tillbaks till MaPa, fick makaronigryta, fikade, åkte till city, träffade min C, drack öl och grinade, mötte upp Bihanget på tuben och fick sällskap hela natten.

Bihanget sa att jag är... annorlunda.
Hmm... Kanske för att jag ska åka bort? Att jag börjar distansera mig?
Eller för att jag har huvvet fullt med annat viktigt än sånt som var viktigt för 20 dagar sen?
Only She up there can tell...


Nu sitter jag med hårfär i håret (nähä??!) och ska fixa klart det, sen fixa alla papper, kolla igenom kläderna som bara är nedslängda i väskan och skriva upp vad jag behöver komplettera med, sen ner i källaren och hämta upp flyttkartong, sen stryka tröja/skjorta, sen träffa Lilla Ellie och Lilla Lucy och sen till kontoret..

Jag ska bli avtackad med tårta och champagne! :-)

Varje kväll innan jag går och lägger mig, så kommer jag på saker som behövs göras inför min avresa.

Varje kväll ställer jag klockan på sådärtidigtattdetnästanärmittinatten, och varje morgon så vaknar jag alldeles försent.

Samma sak hände här idag.
Och just nu, när jag siter här i min pyjamas med en skål med flingor framför mig, så känner jag att jag faktiskt är... Livrädd.
Totalt skräckslagen inför det här.
Min kropp vill bara lägga sig och sova bort tiden, så att jag glömmer vad som komma skall.

Jag har så mycket att göra.
Så mycket saker att avsluta, säga upp, köpa, fixa, packa, dona och trixa.
Jag känner att jag aldrig kommer att hinna med allting, och nu, idag, är det bara 5 dagar kvar.

Oj...

Jag är lite rädd....

Kom precis hem från Lilla Ellie.
Lilla Lucy var där oxå, och vi tre hade det supermysigt.

Vin, mat, semlor, chips, lösgodis, choklad, brieost och vindruvor.
En BiB, passionsfruktsläsk och cola...

Moulin Rouge och The Voice (nej, jag fick inte välja radiokanal...).

Bara vara tjejer - helt enkelt! :-)

Nu, sova - Imorgon massa med mycket...

Usch, vill åka nu så att allt blir fixat! :-)

Tiden går fortare nu än vad jag vill...

Jag åker om en vecka!!! Yey! *Stuffar glädjedansen*

Brunchen med A var mer än lyckad. Massor med tjejsnack och fnitter och små attacker av asgarv och en hel mastodont brunchbuffé var underbart! Sen shopping med tilhörande styrkepass för att prova jeans, smink och bikinisar (Herregud, ska vara i bikini om en vecka - ångest AB!) , och bara vara tjejiga!

Tack A för en underbar dag!

Kvällen spenderades med Bihanget och den var... Bra.

Imorse vaknade jag vid 9,30, ringde Crazy C, städade efter mig och åkte in till stan för en fika och fick träffa den beryktade Lisa med son (barn är creepy), för att sen träffa Lilla Ellie, åka till kontoret och därefter hem till slottet.

Nu - Dusch, boka tvättstuga, till tjejdoktor, tillbaks till Slottet, till V-by, säga upp träningskort å sen middag med Lilla Ellie.

*Borta*

Jag är ledig nu ikväll...

Skulle mött upp C, men så blev det (som vanligt) inte.

Jobbat idag, dagen har segat sig fram, vi var alldeles för många med för lite gäster, en brunchbuffé som t.o.m. jag kunnat göra bättre, druckit en cola...

Imorse låg jag i sängen fram tills alldeles försent, och velade om jag skulle ringa mig sjuk eller låtsas att jag ramlat på väg till tuben eller att jag hade en liten släng av aids eller bara vadsom för att få slippa gå iväg.
Gick iaf iväg till jobbet, och visst - det gick. Men det var inte kul!

Fick gå en timme tidigare, så var hemma vid 20-snåret, köpte en pizza och gck till slottet för att titta på melodifestivalen.
Fy faan, vad den suger!!! Usch! Vågar man kalla sig för schlagerslyna numera? Jag förstår att folk skrattar åt schlagers - det är ju turkisk folkmusik i den svenska melodifestivalen, ska det inte vara varje lands egna beat? Sen när har vi haft kurrikurr-rytm i svensk musik? Nä, usch å fy, säger jag!

Men nu då...?
Jag har ätit pizzan.
Jag har tittat på dumburken.
Jag har läst ut min bok...

Alla är borta ur stan eller på familjemiddag, eller med sina andra hälfter, eller så sitter de och röker gamla strumpor...

Jag vill att någon ska ringa på min telefon och säga att "Nu drar vi in till stan och leker en Lördagkväll!".
Sitta och titta och döma av folket i Sthlms uteliv.

Men, näe...

Hur kommer det sig att jag är så himla trött hela tiden?
Sover i snitt 10 timmar per natt numera, och tar sovmorgnar och power-nap's hela tiden...

Kan inte förstå.

Jaja, idag har jag inte bokat in någonting whatsoever.
Ligga i sängen, ta det lugnt, kolla lite kläder, tänka lite tankar...

Är sällskapssjuk, men ingen att umgås med.

11 dagar kvar!
Blä!

Nu ska det ringas hej vilt!!

Väntar tills klockan slår 13, sen går min mobil varm. :-)

Åh, 14 dagar kvar!!! Yey!

Söndagen blev bra.
Söndagen blev mycket bra.

No need to say more... :-D

Jag kom precis hem från jobbet.
Jag skulle gått ut och dansa idag, och fira att jag kanske åker den 26 februari.

Allt blev fel, jag blev ledsen, besviken, en tår kom fram...

Men jag kom precis hem...

Jag är redan bokad på att åka ner...

Det blir verklighet nu... Creepy!

Imorgon hoppas jag få träffa Bihanget. En kram från honom skulle göra mig komplett.

Natti.

Jean ringde mig nu.

Jag kanske får åka redan den 28 Februari!!!
WOW!!!

Ojojoj, nu är det bara att vänta på att få tid hos Amerikanska Amabssaden.

Yey!!!!

Måste få gratulera Camilla som oxå fick jobb på båten!
De ringde henne idag, och hon ska oxå få åka iväg!!!

Grattis, grattis, grattis!!!

... på min telefon.

Så, nu har jag fått veta att jag ska söka Visum hos Amerikanska Ambassaden, och att jag kommer att få åka runt April/Maj.

Skönt att få veta lite mer.

Nu dusch, sen till jobbet och ta bort garantianställning. :-)
Det kommer kännas skönt.

Imorgon, imorgon, imorgon....

Japp, måste ladda mobilen och bli av med hesa whiskeystämman...

Imorgon, baby, imorgon!!!

Fuck - det är ju typ.... snart!!!!
Verkligen om ett par timmar....

Nu sova....

Piiiiiirrrriiiiogggg!!!!

Jag har haft mobilen med mig hela dagen, även när jag varit på toa.

Är livrädd att missa samtalet, och vill bara att de ska ringa typ... nyss? :-)

Jaja, den känslan som kommer finnas i mig när jag går in på kontoret och säger upp mig kommer jag leva på länge. Jag kan se fram emot den känslan redan idag, och den tanken på hur det kommer att kännas när det väl händer är värt att vänta på ett telefonsamtal. :-)

Nu packa träningsväska och sen sängen.

*Over 'n' Out*

Jag väntar ännu en gång på ett telefonsamtal.

Åh, kan de inte bara ringa så jag vet att allt är på riktigt?

Har tvättstugan nu, även om det var sjukt segt att ta sig upp ur sängen imorse, men nytvättade kläder är något jag behöver just nu.

Vill inte iväg och jobba idag, men vad göra?
Börja iofs inte förrän 16, men hela dagen går åt att vänta på att få åka till jobbet, och hela kvällen går åt att jobba. Det är bara att bita ihop, snart är den här eran av mitt liv över och det är dags att åka iväg på mitt livs äventyr!

Frukost - nyss!!!

...Bra tillslut!

Imorse var inge kul när alla avbokat brunchen. Försökte få med mig Lillebror, men denne verkade inte vilja och jag orkade inte truga och böna.
Ringde Bihanget och beklagade mig, och denne kom förbi O'Learys och var mitt brunchsällskap.

Bihanget är bra, fast det gör ont i båda just nu. Inge kul för någon av oss men vad göra?
Känslor är svåra att ha och göra med, så är det.

Lite nedstämd åkte jag förbi C på hans jobb och han skulle höra av sig efter middag med sina päron, så jag ringer Catya och åker dit...

Fick träffa den berömde A, och han var bättre än jag trott och får av mig med beröm godkänt! :-)
Fika lite, snacka lite, titta filmen lite, gråta till filmen lite, bara vara hemma och bara vara...

En ûberskön söndag blev det med andra ord - så ett stort tack till Catya & A som orkade ta hand om lilla kranka mig såhär en söndag i Februari! :-)

Dagens känga går till C - man är två i ett vänskapsförhållande, lägg manken till någongång!
Dagens film blir "Click", som gav både skratt och tårar.

Nu sängen - imorgon hoppas jag på telefonsamtal från Norge!!!

Pussen!

Jag går runt som i ett lyckorus...
Jag är så glad att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Jag har ringt i stort sett alla nu, skrikit, hoppat runt och varit sådär extasglad.
Nu då?

Jag vill fira det här, men jag jobbar ikväll, så det är ingen idé att göra planer för det.
Imorgon var det sagt att vi skulle bruncha, men tjejorna jobbar allihopa.
Gå själv på brunch? Njaejae... Osäkert där.

Jaja, spela roll - Jag fick jobbet jag drömt om!!!

*Lycka*

Det ÄR min tur nu!!!

Jo, mensåatt...

Vilken dag det var idag.

Herregud, idag var dagen då allt skulle bli bra i min mening.
Here I go:

Klockan var ställd på 04,00 för att hinna duscha, sminka, fluffa runt, äta gröt, lyssna på en låt och stuffa innan det var dags att ta 05,38 tåget till centralen för att därefter ta Arlanda Express till flyget som skulle lämna Stockholms mark mot Götet klockan 07,35.

Jag vaknar, ligger i gött 5 minuter och tänker att "Skönt att vakna innan klockan ringer".
Ligger och tänker på hur dagen kommer bli, och sträcker sen på mig för att se om hur lång tid jag måste gå upp.

Konstaterande: Klockan är 07,25...

Ett enda ord rusar genom huvudet:
PANIK!!!!!

Upp, försöka tänka "Vad faan gör jag???", misslyckas kapitalt, ringer Bihanget och bara skriker rakt ut: "Jag har försovit miiig!!! Hjälp!!!".
Bihanget säger bara "Ring taxi, jag fixar pengar till dig så kan du ta ett annat flyg."

Sagt och gjort; ringer taxi, hoppar i kläderna (som jag tackochlov hängt på en galge kvällen innan), drar på mig deo, packar klart väskan med det som inte lagts i kvällen innan och springer ner till taxin.
Taxin står redan där, och chauffören lyckas hitta en väg som i rusningstrafiken inte tar för lång tid till Kista Galleria.

Bihanget har kollat flyg från Arlanda, men jag ringde Raija och fick reda på att Bromma hade ett till Gbg klockan 09,00 och att det fanns platser kvar.
Ringde Eniro, fick numret till Malmö Avation, ringer och får en ungdomsbiljett (den sista).
Hinner till flyget (världens bästa chaufför, en kvinna från Polen - mera sånt! Hejja!), hinner röka en cigg, går genom tullen (känner mig lika skyldig som alltid), ringer kontaktpersonen i Gbg och hittar på en historia om att bilen gått sönder och att jag blir sen.

Planet lyfter, får i mig lite flygplansfrukost, landar i ett regningt Gbg, in i en taxi, är anledningen till ett bråk mellan 2 taxichaufförer om vems kund jag är, byter taxi och kommer till intervjun 35 minuter sent.
Men jag kom dit!!!

Sitter och lyssnar på info om arbetet i två timmar, sen är det dags för personliga intervjuer. Väntar ett tag med att gå in (vi fick välja själva när vi ville gå in) och går in till slut och får...
2 ½ minuter med herrn som ska bestämma min framtid.

2½ minuter...
Jag har aldrig haft en så kort intervju.
2½ minuter...

Nu, på Landvetter, väntar på planet hem.

Önskar det fanns någon hemma som jag kunde få bara vara med, som kunde lyssna på alla små minidetaljer om hur den här dagen har varit, vilka jag har mött och hur jag känner mig nu. Någon som ger mig en kram och säger "Fy faan, du är grymmast, jue!".

Skulle ha träffat C, men - hör och häpna - han kan inte...
Blir trött på det där beteéndet.

Så, mot Sthlm, på Arlanda Express, landa 19,55 är väl i city vid 20,30 tiden...
Hem, dusch, kollapsa i sängen och inte tänka ihjäl mig...

[Ajuste, de ringer inom en vecka. Jag frågade om det var positivt eller negativt, och han böjde sig fram emot mig, tog mig i handen, blinkade med ena ögat och halvviskade: "It's Positive"...]

Jag är felmärkt, men ta mig faan för bra för att vara sann!!!

Jag känner mig missnöjd med allt idag.

Känner mig missnöjd med mig själv, med mitt liv, med min arbetssituation, med mitt förhållande, med mitt förhållande till mina vänner...

Åh, hur lösa allting så jag känner mig nöjd istället?

Min arbetssituation:
Ja, det finns inte så mycket att göra nu, såhär i väntans tider.
På Onsdag smäller det, och då kommer jag att veta mer och kunna ta ställning till om jag åker eller omjag stannar kvar i Sverige. Stannar jag i Sverige så känns det som att bli uppköpt på Infra låter helt okej eller att jag frilansar, då jag vet att dörren står öppen hos många jag lärt känna inom branschen.
Känner mig lite missmodig att inte veta något och jag hatar att vänta på saker. Men men, jag biter ihop och väntar tills på Onsdag.

Mitt förhållande:
Nej, det är väl egentligen inget att klaga på, men det bara känns... Blä!
Det känns som att vi (igen) är på olika nivåer och att det bara inte finns någon gnista från hans sida.
Att jag kommer på mig själv att sitta och vänta på honom gör mig bara arg och irriterad, att komma på mig själv att det läggs mer energi från mitt håll gör mig ännu mer irriterad på mig själv.
Frågan kom upp igår, om jag vill vara singel på resan (om den blir av) och när jag ställde motfråga får jag bara jakande svar. En fråga jag velat hålla borta tills allt är bestämt, och jag sa åt Bihanget att börja tänka på den och hur han vill ha det.
Så, egentligen är allt som vanligt, men jag är bara less och han förstår inte varför...

Mitt förhållande till mina vänner:
Ja, Liten är ju som hon är och inget mer än så behövs sägas.
A är ju så upptagen med D, och H & S har flyttat ihop, den ena med ett långdistansförhållande, vilket leder till att hon sitter och åmar sig framför webbkameran all sin lediga tid och när hon inte gör det så gråter hon, den andra har avslutat två förhållanden inom en månad och är bara trasig i största allmänhet.
N1 är fortfarande i Spanien och lever livet och det finns ingen tid när man hör av sig.
C skulle jag mer än gärna spendera tiden med, men han kan inte så ofta och hans flicka är inte så stormförtjust över att vi umgås - med all rätt, då han och jag är speciella med varandra, men kan man inte ta det så bör man tänka över sitt förhållande...
Helt enkelt, jag kan träffa mina vänner när de jobbar och de kan träffa mig när jag jobbar. Ingen bra kombination.

Mig själv:
Ja, jag vill träna, men kommer aldrig iväg, jag vill få ordning hemma, men tänker "whatever - jag ska ändå åka iväg så varför ens försöka?".
Jag vill spara pengar, men lönen jag får suger så hårt att jag måste vända på varenda krona ändå...

Åh...
Nu ska jag plocka lite här hemma och sen blir det sängen resten av dagen.

Trodde jag skulle få en liten sovmorgon idag, hinna ta en tvättid, käka lunch med Bihanget...

Nähä!
Det blidde att jobba istället, så långis från 9,15 - 13,45 och sen 16 - 23 (läs: 00,30).

Jaja, jag fick iaf sova med ett privat element i sängen (läs: Bihanget) och det var värt att slåss om täcket.
My God, vad härlig den mannen är! På söndag är det jag som gör något nice för honom - because he's worth it! :-)

Om exakt en vecka sitter jag på flyget till Göteborg. *håller tummarna redan nu*

Nej, en dusch och lite frukost på det här så är jag på bana!

*poof*

Jag var nere och handlade mjölk.

Jag var arg på mig själv för att jag inte hade gått upp i tid idag, utan legat kvar i sängen alldeles för länge och drömt sköna drömmar. Tyckte jag var en pissig människa.

Men...

När jag kom in på Hemköp så möter jag K.
En värme spred sig inuti mig, en värme jag inte känt på länge.

Ett magiskt möte, klockan 12,17 på Hemköp.

K är underbar!

Lycka inuti...

Kom nyss hem från jobbet.
Fick gå en timme tidigare, för det har knappt varit något att göra under hela kvällen.
Kanske blir det mer imorgon? :-)

Längtar tills nästa Onsdag med skräckblandad förtjusning, vill bara bort härifrån, speciellt nu när snön har kommit och det är såhär griskallt att det skär in i benmärgen på mig.
Vill bara iväg, tjäna pengar, träffa folk, njuta av sol och värme och bara få göra en upptäcksfärd i mig själv.

Nu ska jag äta kexchoklad och titta på 'Sex in the City'.

*hoppar ner i sängen*

Jobbet ringde precis.
Det har löst sig med mina timmar den här månaden, för jag har blivit erbjuden ett långtidsvikariat hos kunden jag var hos igår, med Chefen J.
Eller, långvik och långvik... Jag ska vara där i tre veckor måndag - fredag 16-23.

Bra för att jag får ihop timmar, dåligt för att jag inte hinner träffa mina vänner, familjen och Bihanget för alla dessa har "vanliga jobb", så jag jobbar när de har slutat. (Kanske kan jag iaf prata med Bihanget och få tillbaks de "heliga söndagarna" som vi hade i början? Ligga måste man, annars dör man!)

Jaja, you can't have everything!

Nu ska jag äta frukost, sen till kontoret och bli hämtad av Kollegan J för en vipbeställning ute i ingenstans (läs: Täby). Det är bara jag och Kollegan J, så det blir nog en skön kväll. Han är en klar favorit att jobba med!

*over and out*

... Längst?

Har precis pratat med Bihanget i över en timme (på hans jobbtelefon, tihi!) och det började som ett samtal där jag var lite ledsen och nere och kastade skit på i stort sett allt och alla, inkluderat Bihanget himself, och han försökte muntra upp mig...

Någonstans i mitten så började jag säga helt ärligt och rakt vad jag tyckte om Bihanget och hans liv just nu.

Det är ungefär här jag kommer till min fråga;
Hur ärlig ska man vara mot sina närmaste?
Ska man våga säga till någon man tycker om att "du är inte den personen längre, vad hände?"?
Ska man kunna säga exakt vad man tycker och tänker om hur någon annan lever sitt liv?
Ska man kunna vara så brutalt ärlig och säga att "ditt liv suger - gör något åt det!"?

Okej, nu sa inte jag åt mitt Bihang att hans liv suger, men att han verkar ha kommit ur kurs ganska ordentligt.
Han som hade alla sina drömmar och viljor och åsikter är numera bara trött, hängig och likgiltig inför allt.
Den jag blev kär i ville göra saker, resa, resa, resa och bara ha en bra tillvaro.
Den personen är numera trött, sliten, lättirriterad och har inga visioner om vad han vill ska ske.

Jag sa åt Bihanget att han blivit för bekväm, jag sa ditt och jag sa datt och jag var alltigenom ärlig.

Vet ni vad det bästa är?
Han blev inte arg för att jag var ärlig, utan sa att jag verklligen gett honom något att tänka på.

Ärlighet varar längst! :-)

Vaknade av att Bihanget ringde och väckte mig, och nu är jag tvättjejen nummer ett här i hässelby.

Sitter och funderar lite över folk i min närhet.

Alla mina vänner är på väg någonstans, är det inte inom sitt yrke så håller de på att räkna ägglossningsdagar eller planerar klänningar som de bara ska ha på sig en enda dag, eller så ritar de fönster på sina husritningar som de lagt bud på tomtmarken på.
Alla håller på med något, något som får de att tänka framåt, hur de kommer att ha det om 10-15-20 år.

Själv är jag på väg ut för att upptäcka världen.
Jobba lite, resa mycket, träffa folk från hela världen, se andra kulturer, smaka andra lukter och upplevelser.
Jag är inte på gång att skaffa barn, bygga hus eller planera mitt drömbröllop, utan jag är på väg mot min egna framtid, bara jag, helt solo och mitt ego.

Tänker på hur många av mina vänner som sitter på sina stjärtar och bara klagar.
Åh, de har ingen lägenhet, de är missnöjda med sin jobbsituation, de vill göra si eller önskar de kunde göra så...

Jag säger: Vadå "vill" och ännu mer, vadå "kunna"???
Vad stoppar just H från att lämna allt för kärlekens skull och åka tillbaks till T-land där hon mår som en prinsessa varje gång hon är där?
Vad stoppar M från att åka till London och jobba som exotisk dansare?
Varför "kan" inte J åka till USA och leka 'Sex in the City'-liv?

Varför pratar folk om att de vill göra saker, men inte får ändan ur?
Varför tillåter de sig själva att gå runt och vara så sjukt missnöjda med allting, med sina jobb, sina bostadssituationer, sin vardag?
Att de är missnöjda kan jag ibland förstå, men för gudarnas skull allesammans - Gör något åt det!

Är du missnöjd med din bostad - ge järnet på att skaffa något bättre! Sök, sök, sök, eller köp en. Kanske är det inte exakt vad du hade tänkt, men livet går inte alltid som man vill.
Är du missnöjd med ditt jobb - skaffa ett nytt! Visst kanske du måste gå ner i lön, men är det inte värt det med tanke på att du är på jobbet 40 timmar/vecka - 160 timmar/månad - 2080 timmar/år? Är det inte bättre att jobba med något som du inte har i tankarna på kvällen "Nej, imorgon måste jag jobba - ont i magen!" eller på morgonen när du vaknar "Åh nej, jag vill inte gå dit!"?
Är du missnöjd med din utbildning - plugga något annat. Kanske var det inte brandman du skulle bli, kanske var det revisor? ;-)

Att folk i min närhet går runt och är missnöjda slår alltid ut på mig, för jag måste höra om skiten.
Jag måste höra människor jag tycker om sitta och klaga och tycka att allt bara är FUBAR, men det roliga är att om jag skulle säga åt dem att göra något åt sin situation istället för att spilla in tid med att klaga om den, så får jag alltid till svar: "Jag önskar jag kunde..."

Nej, sluta klaga - börja agera!

Rekommenderar alla att se"Underbara Älskade" med Mikael Nykvist.

Väcker tankar och får en på ett konstigt sätt i allt det svarta att må bra....

Jag har badat nu, nu ska jag diska och ta en kopp te på balkongen och :

Asså, varför väcka någon som sover sött med ett sms klockan mittinatten för att fråga en fråga som du garanterat kommer att få svar på senare under dagen? Det kanske fanns en anledning att jag inte svarat, för jag hade något att fråga Dig angående allting?

Fan, min sömn!!!

Jag är skitförbannad på massor med saker just nu!

Jag är asförbannad på mitt lag, som sticker iväg och tränar utan mig, när vi kommit överrens om att vi inte ska träna dit de gick, pga olika omständigheter. Mest av allt är jag förbannad för att de stack iväg utan att ens fråga om jag ville följa med!!!

Jag är asförbannad på Liten, som inte svarar när jag ringer eller på något sätt hör av sig.

Jag lägger ner Liten nu, och hur jag gör med laget får vi se när jag lungat ner mig lite...

BLÄ!!!

Jag har ont i huvudet.
Inte som en hammare som slår på ett å samma ställe, men som ett surr som ligger och får allt därinne att vibrera.
Jag har rödvinshuvudvärk.

Det var så värt det, satt hemma hos Ellie, kollade "Let's Dance" och lagade mat för ett helt kompani, drack cola och rött vin, typ en hel trelitare.
Snackade skit om allt och inget och bara skrattade, satt med mjukisbyxor, täcke och fluffisar i Ellies soffa och bara njöt av sällskapet och kvällen.

Nu ska jag försöka komma igång och måla klart fondväggen, sen får vi se vilka överraskningar kvällen innebär.

*Over 'n' Out*

Jag får komma på intervju!!!

Oh. My. God!

31/1 är MIN dag!!!

Ja, nu ska jag fira med Ellie och dricka rött vin och titta på "Let's Dance" och bara drömma mig bort! :-D

Ikväll ska jag träffa C, gå på bio, äta mat och kanske dricka en öl.
Skönt att få umgås med honom, vi ser ju bara varandra när jag springer förbi hans butik och handlar eller bara går in för att säga ett snabbt "Hej".
Ska bli skönt att få höra snälla saker, och kunna diskutera utan att någon annan lägger sig i det vi pratar om, bara få ha lite tid på tu man hand.

Har massor med saker jag borde göra, men lusten finns inte.
Har lyckats vända om dygnet igen, inatt somnade jag inte förräns vid 03,45.
Konstig natt med konstiga saker som hände, men ... blä...

Igår var det skönaste, låg i badet i över en timme, kom upp, åt B&J och tittade på dumburken.
Sen när jag släckte alla ljus så kom tankarna krypande över mig igen, och jag fick absolut ingen rätsida på tankarna whatsoever, så jag la mig och skrev listor över det jag tänkte.

Listor är bra ibland, och förjävligt dåliga ibland.
Listor är bra när man kan pricka av saker på dem och se att man gör framsteg.
Listor är dåliga när den negativa stapeln är full och den positiva stapeln är knappt halvfylld.

Åh, beslut och handlingar, handlingar och beslut...

Önskar jag kunde bry mig om något, men lusten och intresset finns inte för något alls just nu.
För varför ska jag bry mig om saker när andra inte gör det?

Åh, ge mig ork, vilja och ... jo, ork och vilja räcker rätt långt.

Jaha, så nu är det kallt ute oxå.

Det försvinner om några dagar, I'm sure.

Nu - frukost! :-)

Nu är det jag, mitt ego och moi som kommer att:

~ Stänga av mobilen
~ Tända levande ljus
~ Sätta på myslåtar
~ Ställa in högtalaren i badrummet
~ Tappa upp ett skumbad
~ Lägga ansiktsmask
~ Leka med badankorna

Därefter ska jag, mitt ego och moi:

~ Äta Ben & Jerrys Cookie Dough
~ Dricka Cola
~ Se på tjejfilm

Life is good sometimes.
Today is a awesome day.

Åh, skulle ha gått upp tidigt idag och fixa massa saker.

Men inatt kunde jag inte sova, så jag var dum för tredje dagen i rad och tog ett sömnpiller.
Och upp kom jag inte förrän vid 10,30.
Blir tung och dåsig av att ta pillrena, det känns som att man är bakis när man tar dem.
De är inte beroendeframkallande, men känns som att när jag väl har börjat ta dem kan jag inte sluta.

Fick även veta att jag ska jobba imorgon, så där försvann mina planer på att träffa C med bio och middag. :-(
Skulle så gärna vilja ha honom lite för mig själv, vi har knappt sett varandra det senaste halvåret, bara haft telefonkontakt.
Saknar honom jue, min bästaste vän i universum.

Annars händer inte så mycket, ska till Barkaby idag, kanske hooka up med N från jobbet som bor därborta.

Och nu fick jag sms om att det är avbokat imorgon!! Åh, bestäm er!

Jag fick frågan av Bihanget idag.
"Vad var vändpunkten?"

Ja, vad var vändpunkten som fick mig att känna att jag bara måste bort från det här, från min vardag, mitt jobb, mitt förhållande till andra människor, mitt liv...?

Tror den kom nu i helgen, när jag fick reda på att Bihanget inte är kär i mig.
Att han tycker om mig, and that's it.
Fick ett så starkt deja vú, att det fick mig helt ur balans, att den där gamla känslan kom tillbaks.

När mitt inre vänder sig ut&in, hjärtat slår inte längre utan bankar så hårt at det slamsas sönder så det känns som att jag har inre blödningar där pumpen sitter.
Att känna att jag inte räcker till, att jag inte är tillräckligt, att jag är dålig, fel och ovärdig.

Att få den känslan är vidrigt.
Speciellt när jag trodde att allt var bra. Se så dum jag kan vara ibland.
Trodde att det var speciellt, mysigt, underbart och pirrigt från båda håll.
Nähepp. Ajaj, ont därinne.

Sen att det enda jag kan göra för att komma bort ifrån känslan är att fly undan den.
Jag måste bort, för att lära mig att jag kan själv.
Att jag är värd att bli älskad, att det faktiskt finns någon därute som kan tycka om mig för den jag är, utan att jag behöver förställa mig till något annat än jag.

Jag hörde E's ord inuti mig när Bihanget släppte bomben.

"Du är värdelös, och ingen kan älska dig förutom jag, för jag tycker synd om dig..."

Jag vill inte ge honom rätt.
Jag ger honom rätt som jag lever just nu. Jag söker, försöker, vänder ut&in på mig själv för att vara bäst.
Men det blir ändå inte rätt...

Det räcker inte att vara jag...

Vaknade vid 10,30 , satte på datorn, la mig på sängen och vaknade igen vid 12,30.
Lyxigt värre.

Sitter framför dumburken nu och msn:ar för fullt. Det blinkar i 4 fönster samtidigt.
*poppis*

Var på spinning igår, och my god, vad skööönt det var!
Vill igen, och igen, och igen!!! :D

Ikväll blir det jobb ute i Upplandsväsby, och imorgon ska jag kidnappa Catya och tvinga med henne till outleten i Barkaby. Måste ha sällskap jue!
Catya - I'll buy you Roberts Coffe and give you a flower? :-D

Nej, ringa Ellie, duscha och iväg och jobba sen.

Min mobil skänker mig lycka.

En gammal chef ringde. Hon är med och driver en av sthlms finaste krogar.
Hon vill att jag börjar fast där.

Yey!

Jag har för mycket att välja emellan.

Dagens I-landsproblem.

I Kick ass!

Det känns som att jag alltid väntar på något.

Nu väntar jag på ett mail med info om vad som händer, och det kommer att dyka upp i slutet av veckan.
Jag väntar på att få träffa C på Torsdag.
Jag väntar på att få ork att ta mig iväg till Vällingby.
Jag väntar på att klockan ska börja närma sig 16 så jag kan få bege mig mot gymmet.
Jag väntar på pengar som kommer på Onsdag.
...

Jag väntar på för mycket.

Orkar inte vänta mer.

Åh, jag är så dåsig.
Är som att jag var bakfull, som att jag lider av sömnbrist och som att jag sovit för länge.

Ska iväg mot gymmet snart.
Kanske ska ta en sväng via Åhlens och titta på rean.

Ringa lite samtal och planera veckan.

Den som lever får se.

*over and out*

Jag skulle ha slutat midnatt idag.
Jag är hemma nu, och klockan är bara 23,30.

Kom på en sak idag på jobbet - jag gör om, jag gör rätt.

SåDeSå!

*sova*

Jag är trött på att vara dubbel.
Jag vill saker som är så olika varandra.
Och jag vill det med allt.
Hela tiden.

Kanske är det så att jag bara behöver lite stock?
Ja, det lär lösa sig imorgon.

Lite stock så försvinner frågorna!

*borta*

Varför förväntar jag mig att det ska vara positiva besked?
Nej, jag är ledsen inuti nu.

Dels för att samtalet kanske inte var av den karaktären jag hade hoppats på, dels för att jag är en komplett idiot som ringde Bihanget efter. Gäspningar i telefonluren är inget jag vill höra när jag ringer.

Jaja, jag skiter i vilket.
Kommer få hem papper från det där som jag ska fylla i, och sen är det bara att se vart det leder.
Antagligen leder det som vanligt ingenstans (det har en tendens att vara så i mitt liv), och det hela kommer att sluta med att jag får ett ryck, gör slut på allt som går att göra slut på, flyttar härifrån och detta resulterar i att jag blir ännu mera bitter.

Oj, vilken härlig Torsdag.

Jag väntar på ett telefonsamtal just nu...
Inte vilket samtal som helst, utan det samtalet.

Oj, vad jag är nervös.

Vill ringa Bihanget, men är orolig för att det ska bli fel, så jag struntar i det.
Får ringa någon annan för peppning, kärlek och uppskattning.

Idag ska jag jobba, men just nu känns det rätt så irrelevant.
Shit, min framtid kommer bli satt i det här telefonsamtalet.
Lagom creepy tanke.

Min mobil dog ifrån mig idag.

Battriet var helt dött, och den var död.
Jobbigt pga två saker:
~ Mitt jobb hade tydligen ringt, och jag såg senare när jag satte på mobilen igen (när jag fått tag på min laddare) att de var lagom upprörda att jag inte hade haft den på. Jaja, en piss i rymden.
~ Jag hade fått ett nytt röstmeddelande. Från det där... Ojoj, det händer grejjer! Imorgon vet jag mer, så det blir en uppdatering då. (Försökte ringa tillbaks, men deras kontor hade stängt 20 minuter innan mitt samtal, så det är bara att snällt vänta tills imorgon...)

Har varit i Kungsan med Edsbackagänget nu på kvällen.
De flesta åkte skridskor och var allmänt juliga. Inte jag, som övergav de åkande för att ta med mig tre av tjejorna och satte oss på Fridays istället. Varmt, varm choklad med vispad grädde och en hamburgertallrik senare var jag mätt, nöjd och med världens bästa sällskap - i tjejväg.

Nu, hemma, lite trött och sliten, med massor av funderingar i huvudet inför imorgon och en förhoppning inuti att jag inatt kommer att kunna sova.
Har inte kunnat sova på tre nätter nu, utan somnat vid 6-tiden på morgonen. Jobbigt värre.

Dagens bästa:
Y1: "Varför vara så? Du är ju Mia, och det räcker sååå mycket mer än väl!"
J: "Inse det, gumman!"
P: "Vadå? vad säger ni?"
Y1: "Att Mia är typ bästa bruden vi vet!"
Samtliga runt bordet: "Vi äääälskar dig, Mian!!! Du är ju värsta bruden, jue!!"
Y2: "Du är en sån som jag vill vara!"
Samtliga runt bordet: "Vi meeeeed! Du är typ som våran version av 'Idol'!"

Ibland blir jag rörd till tårar när jag umgås med tjejer.

Åh, jag lyckades sova över min tvättid imorse.

Kan ha varit pga att jag inte somnade förrän nörmare 5 inatt, men ändå!
Sov istället till klockan 14, så nu har halva dagen försvunnit med allt jag skulle göra med den...

Lägg till att jag inte har något battri på min mobil heller, så förstår ni hur stressande det är.
Alla planer jag gjort med folk har gått upp i rök för att jag sovit för länge, och folket kan inte nå mig.

Suck...

Jaja, bara två dagar kvar tills Bihanget kommer hem.
Skönt att få tillbaks honom så jag kan få vara med gubben. Han har varit borta i nästan tre veckor, men det känns inte som det har gått så lång tid. Iofs jobbade jag halvt ihjäl mig den första veckan, så den försvann i ett kick.

Nu måste jag skynda mig iväg till ÖB och köpa schampoo, sen Crackerville och städa inför Bihangets ankomst samt ladda mobilbatteriet, sen blir det av in till stan för att träffa Edsbacka tjejerna.

*poof*

Idag har jag hunnit med:
~ Ett frisörbesök som slutade i k.a.t.a.s.t.r.o.f.!!! [Kommer få gå runt med håret i svans tills det har växt ut en decimeter.]
~ En fyratimmarsfika med den fabulösa, underbara Catya. Kaffe, prat och bara... Niiiice! ;-)
~ Att laga mat för första gången på en månad.
~ Prata med MaPa i fånen.
~ Hört av mig till folk som jag inte hört av något på väldigt länge.

Ja, nu...
Mätt, trött, seg, mysklädsdags och sen somna framför TV:n.

*vinkar byebye*

Välkommen hit lilla år.
Välkommen in i en ung kvinnas liv.
Innan vi går på väsentligheterna så kanske jag ska försöka förklara hur det här ska fungera?

Det är ett nytt år - därför är du med i bilden.
Jag vill ha ett nytt liv - inse!
Så, därför använder jag mig av dig, det nya året.
Du ska finnas vid min sida det här året.
Jag sätter min tillit att du, det nya året kommer att ge mig det jag vill ha.

Hur ska jag lära mig att inte höra?
Att inte se?
Att inte ta åt mig?
Att inte känna?

Hur?

Måste bort härifrån.
Vill inte åka själv.

Följ med? Bihang? A, H, C, P?
Anyone?

Tack!

Jag suger! Jag vet!

*borta med vinden*

Jag plockar och fixar och fejjar här i slottet.
Plockar ner saker i kartonger och är bara jätteduktigi största allmänhet.

Önskar Bihanget var hemma så jag kunde få mysa lite.
Är kelig idag. ;-)

Måste åka iväg och köpa färg och spackel så det blir klart här nuuuu!
*tålamod n0lla*

Ska iväg till Crackerville idag och ta ett skumbad och tända ljus, titta på en film, äta något yummy och sova i Bihangets världens läskigaste loftsäng.
(Min egna drömbädd är full med saker! Knawsight!)

Nej, forsätta nu, så jag inte tappar stinget!

Det blev en God Jul, även för lilla fröken Jag! :-D

*varm i magen*

God Jul, allesammans!

Jag är ledsen.

Det kommer blött ur mina ögon, och jag kan inte stoppa det.

Varför gråter jag? Jag vill veta!!!
Jag såg på Forrest Gump och började asgrina...
Why? I Don't Knoooow!

Och nu kan jag inte sluta.

Vart är det bröstet jag vill ligga mot just nu?
Tänker han på mig?

Jag vill bara krypa upp i hans famn och tillåta mig att vara ledsen.

Jag ska fortsätta gråta ett tag.
Tror det finns något som måste komma ut.
Likaväl att släppa taget...

Jahapp...

Jag tvättar.

Och jag har blivit pensionär.
Jag har - veåfasa - köpt något som bara pensionärer gör.

Ikväll, klockan 19:00 ska jag ligga under mitt duntäcke, med fluffisar och pyjamas, dricka julmust och...

*skäms*

... spela Bingolotto!

Gaaaaaah!!!!!

Personalölen igår var superlyckad!

Skrattade så jag grät, fick oanständiga förslag och brände av ett par pojkars förhoppningar så hårt verbalt så de kommer nog inte våga närma sig tjejer på ett bra tag framöver. ;-)

Vilket gäng vi var i personalstyrkan! Ett litet wake-up call för mig, som faktiskt inte tycker om tjejer.

Nej, en sjukt trevlig fest, och jag tog oss hem ganska tidigt. H's pojkvän kom och hämtade oss, även fast vi var sugna på efterfest hemma hos chefen I, men det blev en sväng till Mc Donalds (för jag har förtjänat det!!!), mat i påse och bilfärd hela vägen till min dörr här i huset där jag bor.

Sov som en död, och vaknade när jag själv ville, dvs nyss.
Nu är det dags att bege mig mot Vällingby och handla lite julklappar, de sista tre (Okejrå! De enda tre! hehehe.) och sen ikväll är det tvättstugan och städning som gäller.

*Hoppar iväg, nynnades på finsk tango*

Julborden 2006 är nu officiellt slut, avklarade, done!

Sitter å ska göra mig fin nu, sen ska jag faktiskt...

Bli Full! :-D

Life loves me 2 Day! :)

*stuffar bort*

Så, julbordet är slut om två dagar.

Och jag vill bara åka iväg bort härifrån nu, på semester.

Ett litet krux, bara.
Jag fick 4000 mindre i lön än vad jag hade räknat med...
Aouch!

*vinkar byebye till julen och alla planer*

Ojojoj...

Nu händer det grejjer i en liten vrå av mediaSverige.

Igår jobbade jag julbordet som vanligt på Edsbacka Krog, och vi råkade ut för ett litet problem under kvällen.
Nämligen en ammande mamma.
Jag hade inte hand om henne personligen, men en av mina fantastiskt duktiga kollegor Y hade denna kvinna med dennes familj som sina gäster.
Dock uppstod problem runt denna kvinnan och hennes lilla (väldigt söta - även i mina ögon) bäbis.

Jag var en av de första att upptäcka att kvinnan *håll i Er nu* AMMADE vid bordet!!!
Och som regel sig bör gick jag till mina två hovmästarinnor och berättade detta.

Stopp!
Paus!!!

Som regel sig bör måste jag här få tillägga:
På Edsbacka Krog har vi som regel att ge våra gäster en första-klassens service gällande allt från att vi har handdukar på damrummet, oklanderligt rent, fantastisk mat samt ett vänligt och mjukt sätt mot våra gäster.
Edsbacka Krog har två stjärnor i Guide Michelin samt fyra röda bestick.

På Edsbacka Krog hålls det hårt på gamla anor, med den största influensen från Frankrike, som vi alla vet är servicens "Lexicon-land".
Med vissa undantag (det är trots allt 2000-talet vi lever i) så finns den gamla stoltheten och respekten kvar i att vara anställd på Edsbacka, för där är allt fortfarande hög klass, och det fuskas inte med någonting, från maten till uppdukningen till putsning av a.l.l.t. porslin, tallrikar, kaffekoppar, kaffefat eller you name it!
Det finns regler för att duka av ett bord, att man inte får ta och blanda olika sorters disk på brickor eller i vilken ordning allt ska göras.

Och det är detta, mina vänner, som gör att Christer Lingström med personal har lyckas som enda krog i Norra Europa att få dessa två stjärnor och fyra röda bestick.

Men, nu efter denna lilla avstickare så ska jag komma till poängen.

Igår kom ett sällskap med en kvinna och en liten bäbis.
Bordet var beställt med orden "två barn".
Två barn kan för mig likaväl betyda att det är två 3-9 åringar eller om det är gammelmormor Agda som beställt bordet så kan två barn betyda 24:årige Jimmy med fästmö.
Ni förstår hur jag tänker?! ;-)

Sällskapet kom, och de var ett av de första att sätta sig ner till bords.
Jag hade som sagt inte hand om dessa bord, utan var bara med i samma lokal och under hela kvällen.
Och det var två barn, en 3-4 åring (för jag är ju så bra på att bestämma ålder på sånadär små läskiga saker...) och ett spädbarn.

Sällskapet har kanske suttit ner i tio minuter då jag (som står vi ett annat bord) ser att kvinnan tar fram sitt bröst och börjar amma sin lilla bäbis.
Som sig bör går jag fram till hovmästarinnorna och berättar detta.
Vi har som regel att amning sker vid en liten mini-foajé där det finns två stora mysiga fåtöljer, ett bord med tidningar samt en skärmvägg (som man kan sitta lite gömd om man vill), för att inte nämna det fantastiska panoramafönstret som vetter mot parken utanför, med stora träd som vi har specialbelysning på såhär under juletid....
Helt enkelt ett litet krypin där man kan få vara ifred med sitt barn för en lugn och skön amningsstund.

Ojojoj, här börjar det brännas lite.
För när jag säger detta med att andra gäster inte ska bli störda, så menar jag det verkligen!
Tro't eller ej, men på denna krog så finns det dagligen gäster som inte kommer från Sverige, utan är från andra länder runt om i hela världen, och för dessa internationella gäster kan jag lova Er att det blir en total chock om någon vid ett intillsittande bord börjar amma!
Många andra gäster, som är svenskar, tar faktiskt illa vid sig när det dras fram en tutte vid matbordet.
Jag kan ärligt säga att jag är en av dem.

Och, faktum är att jag kan se åt andra hållet om det sitter en ammande mamma på en restaurang jag är på. Faktiskt. Det är helt naturligt. Bla bla bla, och fåglarna i skogen.
Amning finns överallt, och jag tycker det är okej...
MEN...
Edsbacka Krog är inte en v.a.n.l.i.g krog!!! Det är den enda lilla stoltheten som finns inom branschen!
Utav alla 100 tusentalskrogar som finns i Sverige, så finns det en som är bättre, finare, och därför har sina stjärnor och bestick - nämligen Edsbacka!!!

Jag tycker inte att det är själva tutten i sig som är äcklig, men när jag sitter och betalar för att ha en trevlig kväll så vill inte jag se på hur någon annan ammar sitt barn - även om det är det naturligaste i världen!
Jag vill inte höra ljudet av ett smackande från mjölken, för det låter för mig som att någon vid mitt bord äter med öppen mun, något som gör mig illamående.
Jag tycker även det är naturligt att prutta, för gaser i magen har alla vid olika tillfällen men inte gör jag det på en restaurang vid ett matbord?
Nej, om jag behöver släppa väder så ursäktar jag mig och går till toaletten!
Det är även naturligt att peta sig i näsan, snyta sig, rapa och att hosta, men hur många gör detta vid ett matbord på en restaurang? Om man skulle hosta håller man sig för munnen och vrider bort huvudet och allt det andra går man iväg för att göra....

Så, tillbaks till kvinnan.
Hon sitter alltså och ammar, så en av mina hovmästarinnor går fram och säger "Jag ser att du ammar ditt barn, så nästa gång det är dags så säg till mig så ska jag visa dig vart du kan gå undan och göra detta. Vi har ett ställe där man kan få sitta och göra detta."
Kvinnan säger ingenting och min hovmästarinna går iväg och forsätter med det hon höll på med.

Efter ett tag så börjar kvinnan amma på nytt, i matsalen.
Min hovmästarinna går då fram igen och säger: "Som jag sa tidigare så har vi en foajé här borta där du är välkommen att amma, för din och alla andras matro."
Kvinnan börjar ifrågasätta varför hon måste gå iväg och amma sitt barn och min hovmästarinna förklarar att det är våran policy att inte amma i matsalen, för att andra gäster inte ska bli störda.
Kvinnan följer motvilligt med och sätter sig i foajén och ammar.

Jag själv som springer som en galning förbi den här foajén ser detta och ler mot kvinnan alla tre gångerna jag går förbi henne. Kvinnan ser ut som hon har svalt en hel sats med ospädd citronjuice där hon sitter med sitt barn vid bröstet.

Ännu en stund senare så sitter kvinnan vid bordet och ammar. Igen!
Någon (vet inte om det är min ärade kollega Y eller någon av våra fenomenala hovmästarinnor) går då fram till henne och säger att hon gärna visar vart hon han amma någonstans, och kvinnan blir fly förbannad! Hon drar ur tutten ur bernets mun, reser sig snabbt och går iväg mot trappan som leder till amningsfoajén.
På vägen i trappan stannar hon och säger ett par väl valda otrevliga ord till min kollega och hovmästarinnan samtidigt som hon håller sitt barn under armen.
Kvinnan är mycket upprörd över att hon blir "bortvisad" för att hon ska amma och glömmer väl i sin iver bort att hon har sitt barn under armen för detta lilla knyte blir snurrat på under sin mammas flängiga arm. Barnet åker upp och ner i samma rörelser som kvinnan gestikulerar och detta leder till att barnet spyr (!!!) i trappen!

Vilken härligt omtänksam mamma, eller hur?
Hon är för upptagen med att skrika på personalen som tänker på de andra 83 gästernas matupplevelse, så att hon helt glömmer bort att ett barn kan man inte hålla som en nickedocka och kasta runt med.
Fantastiskt mödraskap har vi där!!!

Ja, kontentan av allt detta är att det var ju inte vilken vanlig bullmamma som helst, utan Expressens egna kvinnosakskrönikör Linda Skugge.
Så, nu har hon sin historia om detta (om än i lite kortare drag är här... Vilken mamma vill berätta att hon var för upptagen med att vara bitter och kunna ta en vettig diskussion och glömde bort sin bäbis under tiden så denna blir så runtskakad att den kräks?) som ni kan läsa själva HÄR.

Läs även de fantastiskt roliga kommentarerna oxå.
De ger er ett garanterat gott skratt!

Jag sitter här hemma.

Drömmer mig bort litegranna.
Väljer min egen verklighet just nu. Väljer att gå in i små moln av drömmar.

Jag är trött i kroppen.
Jag är trött inuti.
Jag vill sova, men det pirrar överallt.

Jag skulle kunna städa.
Jag skulle kunna göra sånt jag sagt jag ska göra i evigheter, typ sortera papper, dammsuga, boka tvättid.

Jag vill lyssna på musik, men inget passar till mitt humör.
Jag vill titta på en film, men har ingen koncentration.

Jag tror jag ska gå ner och köpa lite lösgodis.
Kanske, kanske inte.

Jag ska försöka byta lakan idag.
Nytvättade lakan och ett bad kanske kan få det att sluta bubbla i blodet?

Jag borde ringa mina vänner, men vet inte vad det är jag vill prata om.
Jag borde lyssna på dem och vad de säger, men har ingen koncentration där heller.

BLÄ!

Jaja, kommer nog på något.

Tomten, Tomten!

Snälla, jag önskar mig bara en sak i julklapp.

Jag önskar mig mer tid!!!

Kan jag få den i förskott?

Jag tänker inte vänta mer.

Jag väntar inte längre.

Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om saker.

Jag skulle kunna berätta att jag var ärlig mot Bihanget idag, men att det bara blev fel.
Och att det då oxå bara blev fel för mig, men att han tyckte att det var helt okej.

Jag skulle kunna berätta om allt dumt på jobbet, med kommentarer och sånt.

Jag skulle kunna berätta att jag just nu känner att jag bara har två vänner i hela världen som tycker om mig just nu, nämligen Herr Ben och Mister Jerry.

Jag skulle kunna berätta allt det här. Utveckla och inveckla.

Men jag ska sätta upp en adventsljusstake i fönstret, tända värmeljus och äta rostmackor med ost på, dricka julmust och umgås med mina enda vänner.

Ligga?

Jag jobbade från 09 till 02 igår.
Det är 17 timmar.
Det är två 'vanliga' arbetsdagar och en timme.

Jobbigt att vakna idag, speciellt då jobbet ringde 6 ggr mellan klockan 8 - 9 på morgonen.

Jaja, jag vakande vid 11 för att Bihanget ringde.
Det var ett bra sätt att vakna, med honom i telefonen. :-)

Nu, frukost, dusch, affär, sen iväg och jobba.

Jag biter ihop.

Det är bara två och en halv vecka kvar.

Jag b.i.t.e.r. ihop!!!

Ja, imorgon smäller det!

Julbord 2006 - Edsbacka krog - And I'm in!!! :-D

Hehe, efter det här kan jag bli pensionär för jag har jobbat på en krog med 2 (!!!) stjärnor och 4(!!!) röda bestick!

Hehe, I Kick Ass!!! :-D

Jag har en idé för imorgon. [Läs: Idag...]

Jag vill ha det så då.
Dåså.

Göra så - Jag blir nöjd.

För det är vad jag behöver... :-)

Det sägs att ärlighet varar längst...

Nej.
Ärlighet förstör, trasar sönder och raserar.

Jag älskar mina vänner.
De går först.
Nu, för alltid och förevigt.

Gör om - Gör rätt!

Nej, jag tar det inte.

Var på 30 års fest för en av mina bästa vänner i helgen.
Kul, mycket sprit och konstigt folk.
Inte för att jag bryr mig om folket, men 3 Diamanter var där, och Bihanget skulle presenteras för två av dem för första gången.
Och, hoppla Kerstin! Vad feeel allt blev!

Så, nu sitter jag i den kniviga sitsen att be om ursäkt för hans betéende för mina vänner, och att be om ursäkt för mina vänners uttalanden gentemot Bihanget.
[Hur många fel hittar vi i den meningen???]

Nej, jag orkar inte.
Mina vänner är viktigast i världen.
Lev med det!

Orkar inte vända utåin på mig själv för att allt ska passa alla andra.
Jag får väl helt enkelt lära mig att leva med att de inte kommer att kunna umgås med varandra.

För face it.
Om ens kille inte ger ens 5 öre för att fösöka, vad gör man då?
Och som jag sagt tidigare:
Jag ställer inga krav & har inte gjort det på 6 månader.
Jag bad om en kväll (cirka 8 timmar) av den jag tycker om's tid.
Nähäpp, och tack för den!

Jag går in i December nu och kommer vara omöjlig att nå. Mobilen finns och sms mottages gärna. Men inte ringa - jag svarar ändå inte...

Jag pratade mittinatten för ett par dagar sen.

Den personen i andra änden luren sa då något i stil med:
"När det finns så mycket man vill ändra på - hur ska man veta vart man ska börja? Allt hänger ju ihop..."
Då, där mittinatten gav jag den personen fel för det uttalandet...

I Take Back.

Gör om - Gör rätt!

Idag är en dålig Onsdag.

Ont inuti, vill gråta som ett litet barn och bara springa iväg coh göra något heeelt annat än den här karusellen som kallas för Livet just nu.

Vill inte vara trasig nu.
Vill vara som de andra, de som duger, som alla tycker om, som faktiskt tycker att allt är hysteriskt kuuuul hela tiden. Vill vara liten, näpen och sööööt med rådjurögon och en aura som säger 'här är jag, jag är liten och du kan lägga mig i din ficka och det är därför alla vill ha mig och jag är bara såååå mycket sån som alla vill ha'.

Jag vill inte vara den jag nu.
Jag vill inte ha min bittra sarkastiska humor, vill inte ha min missbildade kropp, vill inte se ut såhär, vill inte må såhär, vill inte leva såhär, vill inte jobba med det här, vill inte umgås med de där, vill inte inte inte!!!

Skjut mig eller sup ner mig...
Välj själv.

Jag har ont inuti...

Varför kan inte jag bara få må bra?
Varför måste jag hamna i en svacka pga en idiots ord?

Jag är inte 1,50 cm lång, liten och med smal midja.
Jag har inte stora rådjursögon i antingen kolsvart eller mörkblått och jag har inte lång hår med självfall...
Jag är inte konstant glad och springer omkring och kvittrar om onödiga små saker.
^{"Åh, en fååååågeeeel! Nämen! Så näääpet!"}

Jag är jag.
Och varför gör det så ont att konstatera?

Igår var jag på tjejmiddag med Diamanterna!
Vin, god mat, snack om ditt å datt, skratt tills tårarna rann...

Åh, alla är hemma nu! :)

Och jag är jättekär i mitt Bihang oxå.
Det underlättar saker å ting nu när December närmar sig!

*borta*

Inatt drömde jag massor.

Jag drömde att jag sprang i trappor på ett jobb jag varit på i förra veckan.
Jag drömde att jag tappade ett fat med mat hemma hos MaPa.
Och jag drömde att jag mötte en gammal kompis från Ösd.

Vi möttes på en fest i ett stort hotell, och det var ett kärt återseende.
Efter att vi blivit fulla [drömde att jag var knall - means whaat?] så berättade han för mig om E.
Jag vaknade mitt i hans historia av att klockan ringde.
Fuck, jag känner mig helt rastlös nu. Ville bara veta hur det han berättade skulle sluta...

Jaja, idag är en kort dag. Jobbar bara 10-15 & 17-23...

*Borta*

Åh, har suttit på tunnelbanan och kommit på massor med sanningar.

Tittat ingående på människorna runtomkring mig, både på tunnelbanan hem, på jobbet, på promenaden från jobbet till kontoret...
Tittat och tänkt.
"Vem är hon?! "Hur mår han?" "Vad tänker de på?" "Vad är deras hemligheter?" "Vad döljer de för sina närmaste?" "Har de någon gång sårat eller blivit sårade?"

Åh, vill skriva låååånga inlägget a la Catya, men orka! :-)
Vill kunna uttrycka mina åsikter på et sätt som hon gör - bruttan är grym med ord, jue!

Nej, planen nu: städa lite, duscha länge, äta snabbt, sova tungt.

Oj, tiden bara flyger ifrån mig.

Jag lever, har haft en bra helg med Bihang, goda kamrater, mat, öl, myskväll på egen hand, film, Lost-uppdatering och matmässa.

Nu är det dags att börja gå mot väggen - snart är December slut och jag får vara ledig igen! :)
[Och jag veeet att det bara är November nu, men jag lever framåt! hihi!]

Ja, annars då?
Nej, jag har ventilerat med H & A idag om livets små problem, så det känns inte som att det är något jag orkar gå in på här.

Kom hem nyss från Bihanget, där jag spenderat gårdagkvällen å morgonen.
Kan tänka mig mycket värre sätt att börja veckan på än att vakna upp i armarna på den man tycker om, av att denne pussar överallt på ens kropp. :) Vakna är mysigt med honom, jue! ;)

Så, var ju på kryssning i helgen!
Att berätta om hela resan är omöjligt, men god buffé, billig Tax Free, bra hyttsällskap och en båt som typ spelar 90% schlager gör iaf mig väldigt lycklig. :-D

Låter bilderna tala för sig själva, men jag var ruskigt fine under kvällen...

Hihi, nu sticker jag om 10 minuter härifrån! ;-)

Yey! Jippie! Whoah!

*Pirr*

Asså, jag gör saker.

Jag är duktig!!!
*Note to self* FiiiFaaeen vá du e bästast, Mian!

Jag har ätit Halloween-mat idag.
Mätt som en gnu och sitter nu framför burken och vill sova så det blir imorgon.

Imorgon ska jag dansa i 8 timmar i sträck!

Birka Princess = Schlager.
Schlager = Mia har tungan utanför å stuffar jeeeerneeet! ;)

Dagens Skiva: The Calling - "Camino Palmero" _{[Jessos, vilka m.i.n.n.e.n.!]}

Så, jag har blivit opererad på. Eller i?

Jag fick en finne i höger armhåla i Torsdags.
När jag vaknade hade den växt till en golfboll i storlek, och ömmade som bara den.
På fredagkvällen var det två golfbollar.
På Lördagmorgonen var det två golfbollar och två tuggummikulor (såna man kunde köpa i automat när man var liten. Man fick typ 5 för en krona - minns ni?)
Åkte till sjukhuset, fick remiss till akuten.
Fick svaret att det var varbölder som uppkommit pga rakning.
Att när man rakar sig så öppnas en liten "gång" in i hårsäcken dit det har gått ner bakterier.

Och jag hade haft oturen att få flera bakterier in i olika hårsäckar.
Där har de tydligen legat och myst och gått djupt ner i armhålan för att sen slå sig ihop och bilda en gigantisk böld med 4 utgångar...

Opererades i Söndags och kom på återbesök i Måndags. Trodde jag ja!
Återbesök my Ass!!!
De satte igång att karva igen i mig, men gjorde det på ett annat sätt än de tidigare gjorde (inga detaljer ges på det här) och nu känns det... tomt.
Känner mig typ 5 liter lättare. (Och det är ganska nära sanningen. Måste ha varit iaf 3 liter vätska som kom ut....)

Är på smärtstillande och bara hög som ett hus.
Vill sova, men...
Jo, SKA sova...

*Over and Out*

Jag lever.

Bara så ni vet.

Ajuste, jag är nyopererad oxå. ^{Gånger två.}

Äh, screw this, I'm going to bed.

En dålig sak kommer sällan ensam.

Två dåliga saker har hänt.
Vad är värst?

Att ha fått ett dåligt besked angående min personliga hälsa, eller att ha sumpat/förlorat/förstört ett bra förhållande pga av saker som inte ens jag själv kan förklara?

Jag blev hemskickad från jobbet nu på kvällen.
Ett sms på min telefon fick de senaste två dagarnas brist på sömn och överflöd av jobb mig att brista.
Lyckades springa iväg och gömma mig, men chefen såg mig när ögonen rann över och kom efter.
Hade berättat för honom vad som hänt de senaste dagarna innan (iaf om det kraschade förhållandet) och han skickade hem mig, och betalade en taxi för mig. Hela.vägen.hem...

Kom hem till slottet, som ser ut som ett slagfält, kollade Bihangets blogg och nu...

Nu...

Nu... Inget.

Jag drar mig tillbaks.
Jag måste bara få smälta allt.

Status:

Klockan är 01,00 och det är Tisdag (egentligen Onsdag, men vem fan orkar sånt??).
Jag är nyss hemkommen från ett 14 timmars pass.
Jag har fått sms idag. (En halv bok)
Jag har tolkat det, vänt ut å in på det och rådfrågat folk jag tycker om.

Jag har försökt att komma fram till ett beslut, baserat på mycket, allt och massor.
Jag mår inge bra nu.
Det är inge kul längre.
Jag vill inte behöva sätta mig och tänka över allt.

Det är inte meningen att allt ska vara så jobbigt.

[Fast, att jag mår bra hör väl inte till vanligheterna. Det har bara blivit fel ett tag här den senaste tiden]

Fitta, vad jag är ledsen.

Jag är bränd.
Trodde jag var någorlunda läkt, att såret växt ihop och blivit ett litet rosa ärr.
Nu har det slitits upp igen.

Jag är vaken nu, och på väg mot gymmet.

Jag fick en roman till sms att vakna till. (Skoja inte, det var typ 6 mess i ett!!!)

Jag har ett mycket bra "Dagens ord": R.E.S.P.E.K.T.

Jag väljer mina känslor nu.

Läs och lär:
Mia ska inte vara själv när jobbig vecka väntar runt hörnet.
Då går allt åt helvete.

Jag väljer bort känslor ett tag.
Jag gillar inte att bli förbisedd.
Vi hörs i nästa vecka.

Måndag: Ledig, men ska försöka få en tvättid och städa och iväg och träna och somna tidigt, för det behövs.
Tisdag: Träna på morgonen, jobba 10-15, rusa till tåget, jobba 16-23, hemma runt 01-tiden.
Onsdag: Träna på morgonen, jobba 10-15, till kontoret, handla saker i city, jobba 17-23, hemma runt 00-00,30.
Torsdag: Jobba 9,15-13,45, rusa till tåg, jobba 15,30 - 00,30, hemma igen runt 01,30-02.
Fredag: Jobba 9,15-13,45, träffa A&A i stan och ha chefmöte, springa runt, åka hem, träna 17 och sen får vi se om det blir något på kvällen iom att Bihanget fyller år.
Lördag: Iväg till Liljen och kolla NES-tävling och hälsa på folk, vilket lär ta typ heeela dagen, middag med ev. utgång på kvällen med Bihang och vänner. Sprit i det tillståndet? Njaeojaeo...
Söndag: Hem till MaPa, åka till Farmor/Mormor och göra min plikt. Sen kanske tvätta upp jobbkläderna och le och vara redo för nästa vecka.

Och den här veckan är inge kul inuti.
Men jag är tyst, kåt och tacksam. [Fy fan, vilken svag människa jag är]

Jag har hittat på ett nytt ord.

NEJ!

Duktig jag är, va? :)

Vet ni vad?
Jag ger upp nu.

Jag orkar inte mer.
Jag orkar inte med människor, folk, kollegor, bekanta, lagkamrater, vänner, familj, idioter som tigger på tunnelbanan eller bara varelser!!!

Jag har upp till hit *visar med handen över huvudet* med allt just nu, jag har 41 graders feber och kan inte svälja och kräks så fort jag får i mig mat, jag har jobbat 52 timmar den här veckan, och det är fredag och allt jag får är bara SKIT!!!

Jag får skit för att jag ringer till min chef och sjukskriver mig.
"Du sätter oss i skiten!"
Jag får skit av min familj för att jag inte är där.
"Vi får aldrig se dig!"
Jag får skit av mina vänner.
"Du har aldrig tid och du svarar aldrig på mobilen!"
Jag får skit av folk på tunnelbanan.
"Ursäkta, kan du flytta in lite?!" [Absolut, jag har bara en GIGANTISK väska mellan mina ben och kan inte röra mig en millimeter, men visst, jag flyttar lite på mig]
Jag får skit av min mamma.
"Du kommer att få igen den tjänsten, hjälp hit och hjälp dit!"
Jag får skit av mina kollegor.
"Du är så sur och grinig, vi vet allt om dig, vi vet hur du fungerar!" [I HELVETE de gör, för de vet ingetingetINGET om mig, vem jag är, hur jag är, vad jag vill, önskar, drömmer om... För det håller jag för mig själv!!!]
Jag får skit av Bihanget.
"Gör si, gör så, du ser sliten ut, du blahablaha, du sliter ut dig, du borde träna, du blahablaha.."
[Okej, jag tolkar allt som Bihanget säger som negativt, och att jag inte håller måttet och jag veeet att det sitter i mitt eget huvud, men för i helvete kom inte och försök berätta för mig vad jag ska göra med mitt liv eller mina tankar eller mina drömmar. För det enda som händer när någon börjar berätta allt som är fel är att den personen/ de personerna lyckas med är fy fan bara att rasera allt. Sånt gör mig trasig!!!]
Jag får skit av gäster.
"Jag är gäst och dumihuvvet, så gör ditt å datt och sen kan du väl slicka min röv när jag går oxå?!"

Men mest får jag skit av mig själv.
För jag hinner inte.
Jag orkar inte.
Jag vill, men det bara går inte.

Jag vill hinna städa min lägenhet, gå och träna, jobba mina 80 timmar i veckan, kunna sluta röka för att det får mig att se så JÄVLA GAMMAL UT, orka lyssna på onödiga tråkiga skämt som folk runtomkring berättar, kunna finnas där för min avänner, lösa familjens ekonomiska problem, se till att Freddie lever för evigt, orka ligga med mitt Bihang, kunna gå ut och ta ett glas vin, ringa till tandläkaren, dammsuga, diska, köpa mjölk, resa bort, lägga upp annons på lägeneht, plocka ihop alla kläder och lägga dem i garderoben, hinna vara bästa flickvännen/dottern/systern/vännen/kollegan/chefen/medmänniskan.

MEN HUR FAN SKA JAG ORKA MED ALLTING???

Jag avskriver mig härmed som allt!!!
Min mobil är avstängd, jag ska stoppa i mig mina starka tabletter av olika sorter och sen ska jag sova tills jag själv vaknar.

Fy fan, jag är knäckt.
Slut som artist...

Status just nu:

~ Jobbar massor, därav mindre blogginlägg, mindre tid att umgås och mindre allt. Fast det blir ju mer pengar. :)
~ Har börjat umgås med tre av mina kollegor och slipar idéer för framtiden.
~ Kollade på lägenhet i fredags. Får jag den så tar jag den. Annars blir det renovering här i slottet.
~ Är förälskad/kär/tokgillar (kalla det vad du vill) i Bihanget.
~ Är kluven hur framtiden ser ut, vad jag vill göra och hur jag ska uppnå mina mål.
~ Har tvättstugan.
~ Vill lägga mig i sängen och sova bara en timme till.
~ Kommer med största sannolikhet att träffa gamla kollegor idag. Hur det känns? Njaee...
~ Ska ta mig iväg och träna idag. Och imorgon. Och... Jaa... Hela veckan.

Så, det var en snabbstatus. :)

Nu, tvättstugan!

Är trött som en gnu, har jobbat för mycket och fått alldeles för lite sömn när jag väl kommit hem till slottet.

Har haft feber i 4 dagar som vägrar försvinna, och orkar inget längre. Att bära något är som att bära ett mindre hus i vikten.

Har definitivt inte hunnit träna (förutom i måndags) och hatar bara mig själv och allt jag är just nu.

Hade blivit medbjuden på fest ikväll med Bihanget.
Kul med fest, jue. Tog tom ledigt ikväll för att jag skulle med.

Men här sitter jag nu.
[Och jag lovar att allt säkert är ett missförstånd, men MINA tankar, MINA känslor!!!]

Har gått runt i stan å väntat på att han skulle ringa.
Har någonstans fått för mig att han sa att vi skulle mötas i stan.
Har sprungit runt och väntat...

Kom hem nu, då ringde han. Och var så otrevlig och trött och lam och dryg i rösten som han brukar vara när han vill något annat än vad han säger...
Helt ärligt - Jag kände mig inte välkommen längre.

Fine, jag skiter i om det är så eller inte!
Jag känner bara att jag är för trött för att ens orka ta upp saken.
Jag känner bara tårarna som storrinner över kinden.

Jag känner mig som ett hinder.
Jag tog ledigt för att få vara med min pojkvän på fest.
Jag känner mig inte välkommen nu.

Herre min Je, vad tiden går fort!

Pratade med mitt jobb idag och de sa att nästa vecka kommer att bli löjligt lugn.
Skönt, tänkte jag. Träna massor, fixa lite här hemma, träffa folk jag försummat.
Sa åt min chef att han inte behöver ringa, utan om det (mot förmodan) skulle droppa in några pass så är det bara att boka upp mig och skicka sms.
(Vi bokas och får ett sms med bekräftelse på att vi ska jobba, med färdbeskrivning, tider och telefonnummer till kontaktpersonen på företaget vi ska till)

Sagt och gjort, glad i hågen lade jag på och började plocka lite här hemma.
Sprang ner till lilla tobaken och skickade iväg paket med saker jag fått sålt på Tradera, och när jag 13 minuter senare kom in i slottet igen så hade jag tre jobb bokade.
Och bara dubbelpass!

*ser hur träningen försvann*

Jaja, jag vill jobba och tjäna pengar och jag sa faktiskt att det är helt okej att bara ösa på mig timmar.
Som man bäddar, blahablaha.

Så, nu är det närstående helg...
Ikväll blir det jobb, imorgon blir det äntligen sista MSS.
Åh!
Jag vill oxå spela, men vi ska döma!!!

Jaja, jag får iaf träffa alla underbara paintballpersonligheter och bara mysa.
Undrar om jag som vanligt kommer få vara ensam tjej? ;)
[Något som jag absolut inte kommer klaga på, men det vore lite halvskönt om det fanns lite mer östrogen i området. Till detta räknas inte spelarnas flickvänner, som oftast står och ser allmänt uttråkade, men gör sitt bästa för att se intresserade ut. "Va? Jaha, din pickadoll är blååååå!" Nej, sånt befattar jag mig inte med. ]

Skulle ha stuckit iväg och tränat idag, men känner att jag fortfarande är alldeles för förkyld.
Vill komma iväg och känna hur kroppen bara reser sig, blir stark, slimmad och känna att jag faktiskt trivs med det yttre.
Och med prat om träning, måste iväg till FJD och hämta min vita keps (för den har ju såå mycket med träning att göra) och min yoga matta!!!
Har fått filmer med pilates och yoga, och det skulle vara så skönt att kunna göra det hemma på morgonen innan jobbet.

Och är på utkik för nya möbler till slottet.
Och tapeter.
Men först måste jag ha en sladd till mitt internet. En som inte är 5 cm lång, utan mer typ 5 meter.
Vart köper man sån? *tittar på C och tänker att han får hjälpa*

Jaja, nu ska jag fortsätta fixa lite här, sen kanske en snabbis till MaPaBro och se att de lever.

Och vet ni vad?
När jag kommer hem ikväll så kommer jag att ha ett Bihang i min säng!!!
Åh, så mysigt. [Är det kväll snart?]
Krypa ner och bara få somna preciiiiis dääääär! *peka*

Jaja, nu ska jag busa.
Over 'n' Out!

Ufo ringde mig nu på morgonen.
Imorgon blir det fotas av! :)

Han jobbar för en webbsida som håller på med lägenheter, och behöver någon som är modell åt honom.
He picked mee! *rodnar*
Och Store Far vill lära sig ta porträttbilder, och då valde han mig oxå.
Så, lilla fröken ska vara fotomodell ggr 2. :)

Igår träffade jag Bihangets Store Far. Middag och shoppa present till hans syster. Bihangets bror var oxå med. En trevlig kväll, och nu har jag träffat hela familjen.
Fick höra att jag skötte mig bra, och sånt värmer ju i magen.

Varför är man alltid så hypat nervig när man ska träffa sin partners familj?
Egentligen, varför? Ens partner tycker ju om dig, så varför skulle hans / hennes familj inte göra det?

Jaja...
Ikväll blir det jobba av, på IC och det ska bli roligt.

Såg mig själv i spegeln imorse.
Jag måste börja träna!!!

Så, nu ska jag ha kaffe.

Trots dagens dispyt på NL, så sitter jag här hemma framför skärmen, lyssnar på NRJ (komersiell skit, men vill höra en viss låt...) och väntar på att kaffet ska bli klart.

Jag mår helt okej.
Riktigt bra faktiskt...

Hemma från NL nu.

Just här, nu, sittandes framför datorn i en tyst, smutsig lägenhet...
Jag är TRÖTT!

Jag orkar inte hålla på i det här tempot, min kropp orkar inte, mitt huvud orkar inte.

Jag vill bara slappna av, vill bara ta ett glas vin, lägga mig i ett varmt bad, lyssna på klyschig musik och få släppa allt som snurrar runt där inuti.

Folk omkring mig frågar:
"Men, varför lugnar du inte ner dig? Varför säger du inte bara nej?"

Har ni hört talas om 'Lilla Fröken Duktig' ?
Hon är den jag vill vara.
Hon är den det var meningen att jag skulle vara.
Hon är den mina föräldrar har försökt få mig att bli.
Hon är den modellen jag vill vara som!

Och hellre dör jag än att göra folk besvikna.

[Jag hatar mig själv just nu.]

Delad i två halvor.

Den ena halvan läser det jag precis har skrivit, hör det jag säger till folk och tänker: "Men herregud, det där är ett sjukt beteende!"
Den andra halvan tänker: "Kom igen nu, visa alla vad du går för. De kommer bli så stolta över dig när de ser hur hårt du jobbar, hur bra det går för dig i skolan, vilken bra vän du är, vilken mysig människa, vilken ork du har, vilken fantastisk flickvän du är, vilken rolig humor du har, hur vältränad du är, hur grym du är i sängen, vilka vackra ögon du har. Kom igen nu, Mia! Ta i lite till så att du blir en sån som alla vill vara!!!
Alla är avundsjuka på dig och alla vill vara som du är."

Ordet Nej finns inte i Lilla Fröken Duktigs vokabulär.

Och det är henne jag vill vara...

Jag gör alltid mitt bästa.
Jag ger alltid det bästa jag har.
Jag gör det bästa jag är kapabel till under rådande omständigheter, oavsett vart/när/hur det gäller.

Jag vill bara räcka till.

"Do you believe that everything happens for a reason?
And when you close your eyes, do you see the future?
And if you could escape your past, would you be ready for the next adventure?"

Sitter här framför burken och försöker komma på något att göra.

Har massor med saker jag borde ta mig för, men viljan finns liksom inte där.
Jag borde städa, jag borde rensa, jag borde sortera papper, dammsuga, skura, försöka få en tvättid, titta på massor med filmer som bara lagst på hög, träffa vänner som jag inte haft tid för.

Ikväll är jag bjuden på personalfest för Baldakinengruppen, men känner redan nu att jag inte orkar, vill eller känner för det. Iofs är det då jag borde ta mig i kragen och gå, för det är då jag har som roligast - varje gång.

Fast jag känner mer för att gå och se "Bilar", kanske äta något gott och bara få vara med han som jag tycker om.

Appropå han jag tycker om så har han nyss åkt härifrån för att träna.
Klart avis jag var, och det syntes väl att jag inte var på topp när han åkte.
Kom in i slottet igen, och då damp det ner ett sms i mobilen.
Fina ord, men en självklarhet!

Kommer aldrig förstå folk som blir tillsammans, och så ger de helt upp sina tidigare liv för att vara med varandra. Slutar hålla på med sina intressen, träffa sina vänner och allt sånt, bara för att vara med sin nya pojk/flickvän. Idioti!

Ja, ska iaf iväg till APG och pussa på mina ponnypojkar idag. Inget spela, men bara få vara där - något jag verkligen behöver.

Nej, en kaffe på det här så rullar vi? ;-)

Det var tänkt att jag skulle skutta iväg och träna ikväll.

Jag sitter här hemma och passet jag hade tänkt gå på börjar inte förrän om 1 timme.
Jag sitter här hemma och vill veta vad det här betyder.

Jag vill förstå tankarna som far runt därinne.
Jag vill få kläm på mina känslor i alla dessa jobbiga frågor som uppstått.

Igår såg jag på TV.
Igår såg jag den staden som var mitt hem i ett års tid.

Den staden som jag la all min kärlek i.
Som jag gjorde allt för att passa in i.
Som jag handlade på Hemköp, Ica, VM, Åhlens på.
Som jag vaknade i varje morgon och som jag somnade i varje natt.

Staden jag kunde smyga ut mitt i natten för att sätta mig på en bänk vid sjön och bara titta på stjärnorna i.
Eller så satt jag på kyrkogården och tittade på utsikten.

Jag hade hopp när jag bodde i den staden.
Jag hade drömmar när jag bodde där.
Jag hade en självkänsla och ett självförtroende när jag bodde där.

Jag krossades.
Jag förstördes.

I slutet av min tid i staden låg jag i ett mörkt rum och bara skakade.
Jag fick ingen luft, mina lungor fungerade inte.
Jag såg ingenting, det var tårar överallt och mörkret fanns överalltruntomkring mig.
Jag gick inte på toa. Jag åt inte. Jag drack inte. Jag rökte, rökte massor.
Jag grät, jag grät tills jag fick sår runt ögonen.
Jag blödde näsblod. Det rann blod ur näsan på mig.

Jag gav upp.
Jag minns den känslan än idag.
Hur hoppet gav vika, hur jag kände att nu släpper jag taget.
Kände att jag inte längre ville leva.

I två dagar var jag död.
Jag var ensam, då hanjaglevdemedmensomnuintefinns var borta på tävling.

Jag föll mot golvet när jag gav upp.
Jag vaknade liggande på golvet mellan hallen och vardagsrummet.
Det var torkat blod bredvid mig.
Jag hade legat där i 23 timmar.

Hade jag varit vaken?
Hade jag någongång återfått medvetandet, men gett upp igen?
Jag kröp från där jag låg till sängen i gästrummet.
Den sängen som står bakom mig nu, här, idag.

Jag hade en dubbelsäng att lägga mig i.
Jag valde min egen 120 säng.
Jag låg där och stirrade upp i taket.
Jag drömmer fortfarande om de där sprickorna i taket.
Jag minns varje kryckla i färgen.

Jag låg där i min egna säng i en främmande stad.
Jag kände solen gå upp utanför fönstret.
Jag hörde röster, ljud.
Jag kände hur kylan kom krypande, men drog bara täcket hårdare runt min trasiga kropp.

Jag reste på mig.
Höll på att falla till marken för jag blev yr.
Jag gick ut på balkongen, tände en cigg.
Tittade på mobilen - inget missat samtal.

Det hade gått två dygn...

******

Det är måndagmorgon nu, och jag har tvättstugan.

Det är dimma ute, och jag är trött överallt, i huvudet och i kroppen.
[Lyckades få in 62 timmars jobb på 5 dagar - kan vara en förklaring...]

Och det faktum att det är måndag gör faktiskt inte saken bättre.

Måndagmorgnar ger mig ångest.
Varje vecka samma sak.
"From måndag ska jag sluta röka, börja träna, få ordning hemma, fixa upp alla lösa trådar, blahablaha och snövit å hennes dvärgar..."

Nää, inte kul med måndagar.

Idag är det söndag.

På söndagen i min kalender står det: "Baldakinen 16-01 (öp.sltid) Valvaka", samt "Rösta?" .

Idag är det val.
Yey?
Jag velar fortfarande, men vill verkligen rösta.
Om än inte på ett parti, så kanske blankt.
Men jag vill få känna mig vuxen och gå iväg och rösta.
För det är sånt som vuxna människor gör.

Jag jobbade igår.
Bröllop på 23:e våningen i DN-skrapan, med fönster åt alla håll.
Det slog mig ännu en gång hur vackert vårt Stockholm är!
Vatten, ljus, grönt - min stad, mitt liv. (Det där var något jag skrev ofta i min dagbok i Ösd)
Och bröllop är alltid mysiga. Och får en alltid att tänka.

Varje gång jag jobbar bröllop så tänker jag (självklart) på hur jag vill att mitt eget bröllop ska vara.
Jag får alltid nya idéer till vad jag vill ska hända, vilka jag vill bjuda, vart det ska hållas mottagning och vilken mat vi ska äta, bordsdekorationer, placering, musik, bröllopslåt, platsen för vigseln, talen som ska hållas...
Vilket jäkla meck att ha bröllop, men fy i gatan vad mitt ska vara en fet FEST!
[Dvs, om jag någon gång träffar någon så bra att jag vill knipa honom för resten av livet, så ta inte ut något i förskott. Jag är kvinna och jag drömmer om mitt bröllop - det kallas logik! Eller det som samhället gjort mig till...]

Måste för övrigt bara tillägga att igår under hela förmiddagen innan jobbet var väldigt... varierat.
Men idag tänker jag på det och ler, så i slutändan blev det grymt trevligt. Bihanget är bästa sällskapet.

Ja, nu blir det väl att hoppa in i en blöt, sen hitta röstkort och sticka ner och köra ole-dole-doff på valsedlarna...

Jag har en benägenhet att alltid hamna med fötterna neråt.
Att jag alltid klarar mig.

Nu har jag:
* Ett långtidsvikariat
* En garantianställning
* Ett slott
* Ett Bihang
* 5 diamanter
* Ett ganska stort antal kompisar/vänner/bekanta
* Paintballkillar ;-)

Och om 1 månad har jag ordning på ekonomin igen.

Hösten är på väg.
Luften är kall och krispig, snart börjar löven byta färg och man kan sitta hemma och mysa med gott samvete. Krypa upp med filt och tjock mysiga tröjor och tända ljus. I like.

Livet börjar komma på bana igen.
[Och jag får inte tänka på vad som kommer hända för att allt ska gå fel nu... Inte tänka så! *slå lite på sig själv*]

När jag kommer hem såhär mittinatten efter att ha jobbat.
Det är då smärtan gör sig påmind.
Det är då jag verkligen känner mig liten. Ensam. Orolig.

När jag sitter på tunnelbanan eller är inne i stan eller är iväg på väg till eller från jobb, då är det lugnt.
Men så fort jag stiger över tröskeln, drar upp handtaget i ytterdörren, hör klicket från låset...
Det är då det hugger till inuti.

Det är då som jag vågar titta på mobilen.
Inget sms. Inget missat samtal. Inget nytt röstmeddelande.
Ingen som saknar, ingen som undrar - "kom hon verkligen hem ordentligt?"

Så, här sitter jag nu.
Bakom mig står min världensbästafinasteskönaste säng.
Jag vet att jag ska lägga mig där, men jag bävar.

Så fort mitt huvud landar på kuddarna och min kropp är under täcket så börjas det.
Det blir blött i ögonen, allt är dimmigt, och det bara bultar inuti.
Jag försöker låta bli att lukta på mina lakan. Doften finns kvar.

Jag är rädd för att somna, för jag drömmer.
Jag drömmer fina drömmar, men vaknar upp ensam och blir påmind om verkligheten.
Jag drömmer hemska drömmar och vaknar upp för att finna att verkligeheten är lika hemsk den.

"Man skapar sin egen verklighet"
Jo Tack! Knulla mig i röven oxå!

... tro't eller ej.

Låt mig bara säga att jag har faktiskt bloggat de senaste dagarna. Har bloggat massor, men det är väldigt... känslofyllda inlägg, så jag måste själv smälta dem innan (eller ens om) jag publicerar dem.

Har varit apatisk sen i Söndagskväll.
Har gråtit konstant sen i Söndagskväll.
Har gråtit mig själv till sömns sen i Söndagskväll. [Oddsen för att det händer ikväll igen är höga...]
Har gått runt som en död sen i Söndagskväll.

Tro på fan att man springer på Bihanget idag på centralen.
"Hej! Såg inte du mig?"
Herregud, vad skulle jag svara? Sanningen?
"Nej, tyvärr. Jag gick med huvudet nedåt för att jag försöker svälja tårar som är på väg att tränga upp här mitt på perrongen i rusningstid, för att du gör mig förvirrad och jag förstår ingenting och vi bestämde ju att vi tycker massor om varandra och att vi skulle fortsätta ses och kanske bli något mer och vi gjorde såntsomvuxnamänniskorgör och jag sov på din arm och sen när vi vaknar är du iskall och avståndstagande behöver tid att tänka och varförvarförvarförvarförvarförvarför?. Så, NEJ! Jag såg inte dig..."
Nej, så svarade jag inte. För varför säga sanningen? Istället fick han höra:
"Nej, det är ju så mycket folk här. Hatar rusningstrafik..."

Vi promenerade, jag försökte prata om ditt & datt, men vågade knappt titta på honom.
Hans blåblå ögon, det fina leendet... Nej, jag pallade inte.
Skyllde på att jag var hungrig och vi började gå mot tuben. Vi skildes åt.

Och jag grät hela resan hem... Nej, inte grät. Stortjöt!
Folk tittade, men tackålov hade jag huvtröja på mig, så lite gömd kunde jag vara.

Fy...

Jag struntar i det här nu.

Jag skulle kunna berätta hur min dag har varit.
Vad jag gjort, tänkt, åstadkommit idag.
Hur min första dag på jobbet var.
Vad som hänt, vilka människor jag mött.

Men jag orkar inte.

Jag har ont.
Där. *pekar*

Ont.
Smärta.

När hjärtat slår gör det ont.
När bröstkorgen rör sig gör det ont.

Jag vill inte förlora det här.
Oavsett hur läskigt allt känns just nu, med närhet och commitments och känslor, så vill jag inte att det ska vara slut, förlorat, över.

Jag har orden.
De orden som hela jag vill säga till Dig.
De ligger på tungan.
De låg på tungan idag när Du kramade mig hejdå.
När Du tog tag i mig och höll om mig så hårt att jag inte fick luft.
Hade jag fått luft hade orden kommit ut.
Om jag hade sagt de orden till Dig, hade de gjort någon skillnad?
Om jag säger de orden till Dig, gör det någon skillnad?

Vart står vi?
Vad händer?
Vad tänker Du?
Vad händer inuti Dig?
Vilka tankar far runt därinne?

Det är bara ord.
Jag har ord jag vill ge Dig.
Jag vill ge dem vid rätt tillfälle.
Jag vill att de ska få effekt.
Jag vill inte hetsa.
Jag vill vara säker på att orden betyder det som de står för.

Jag vill titta på Dig när Du sover.
Jag vill se på Dig när Du ler.
Jag vill hålla Dig i handen.
Jag vill ... Jag vill ...

Jag vill vara nära Dig.
Jag vill känna Din värme.
Jag vill ha Din tid.

Jag vill ha Dig!
Jag vill somna i Dina armar.
Jag vill vakna i Dina famn.
Jag vill att Du ska titta på mig och tycka om det Du ser.
Jag vill... Jag vill...

Jag vill bara ha Dig.

Jag har fått hångla!
Och inte lite heller! MASTODONTHÅNGLA!!!!! :-D

Och jag har inte mindre än 3 (!!!!) intervjuer och en gala att arrangera! ;-)

Jag är grym, jue!
Jag vill vara ihop med mig själv, skulle gå runt konstant och vara sjyyykt stolt över min extremt tuffa brud! Haha, jag själv är stolt! Det var inte igår... Det var... Det var... Äh, det var ett tag sen!

Kick-Ass!

Ibland undrar jag hur många tårar som får plats i en människa?
Herregud, finns det ens plats för blod, vener och organ därinne? *tittar frågande på kroppen*

Ja, en hink med tårar blev det idag iaf.
Ett samtal mitt under tårorgien, från N1. Stackarn, hon fick ta all skit om livet just nu.
Men hon lös upp min dag.
Fick tårarna, om inte att torka, så att jag iaf kunde andas mellan hulkningarna.
Hon sa de rätta sakerna. Sånt jag behöver höra när jag är 5 år och vill att alla ska tycka synd om mig för att jag är ledsen.
[Vem fan behöver en kille när man har såna vänner? Herregud, jag vore inget utan diamanterna!!!]

Så, efter två (!!!) pannor med kaffe och samtalet med N1 så är jag tillräckligt öppen vid gluggarna* så jag kan sätta mig vid datorn och ta tag i allt.
Och det har jag försökt nu.
16 ansökningar ivägskickade, en har ringt hittills och intervju är inbokad imorgon klockan 10.

Har även lyckats sätta mig ner och mindmappa...
My God, vilken mindmap det blidde!
Men, planen är uttänkt, utstuderad och ska bara slipas lite på. Sen är saken piff!
Det kommer hända grejjer, tro mig!
Fast, det kommer ju att ta ett tag innan allt smäller, men det kommer att hända.
För jag är ingen liten plutt.
Jag är... Äh!

Dagens låt: "Jag är stolt att vara kvinna" - Ainbusk
*stuffar järnet*
[En vacker dag ska jag spela in hur jag ser ut när jag stuffar. Själv tycker jag att jag känns att vara ganska söööt, men enligt folk som sett mig in action slutar prata med mig och har mitt telenummer inlagt som "Svara inte" på sina mobiler... Vad vet jag... ? :-) ]

Bihanget finns kvar, helgen till trots. :-)
[Bara inblandade vet vad jag syftar på]
Idag är det tänkt att jag ska promenera in hållandes i hans ficka och träffa en släkting. *pfft*
Jag ska ta honom på ryggen och leka grottmänniska, fast omvänt. Eller drar man folk i håret om man är grottmänniska? Svårt på killar jue, de har så kort hår. Får dra i något annat.

*Gör tunnelbaneminen* Grrrr!

Jaja, nu då?
Duscha. Är fortfarande inoljad i massageoljan från igår, luktar... gott? :-)
Fixa lite.
Plocka papper.
Ringa A&D - konstigt att man inte kan säga bara A numera.
De är ju A&D, och bevisar det hela tiden. Nykära och jävliga! :-) Om jag någonsin blir en del av ett par igen så ska jag aldrig, aldrig, aldrig bli M&? !!! Jag ska bara vara M, rätt igenom.
Fast å andra sidan... Det är ju det som är så skönt med att vara en del av ett par. Man är M&?, och alla får därmed intrycket att man är trygg/upptagen/lycklig/tillhörande med någon annan. På gott och ont, självklart.

Jaja, det är ett senare problem. Just nu är jag M. Med bihang. ;-)
Men fortfarande bara M.
[Och det är ungefär här som jag inte ska vandra iväg i tanken om vad jag egentligen tycker om det... Då blir det bara knasigt. Springa eller stanna? Stanna eller springa? Nejnejnej, inte tänka!!!]

Ja, just det. Kaffe och sen en dusch.
Kaffe. Kaffe.

Åh, jag vill hångla järnet!!! Åh, mysigt med någon annans läppar.
Hångla är sjukt underskattat. Kan ligga i timmar och bara hångla. hångla, hångla, HÅNGLA!!!
Roligt ord.
Hång= Typ som häng, fast på en konstig dialekt, smålänska eller skånska eller nåt. Lägg till ett -la.
Hänga på någon annas läppar? Ja, det är ju typ det man gör. Typisch.

Åh, Catya - imorgon vill jag smaka på nya kaffet!

Men... Åh, ska duscha. Och dricka kaffe.
Men jag kommer liksom inte härifrån... :-)

*Ta sig i kragen*

[* Vet inte hur det är med er, men mina ögon sväller ganska mycket när jag hysterigråter. Som att man fått stryk, men utan blåtiror så det tar ett tag innan jag kan se... ]

Jag skulle bara kolla mitt bankkonto nu här på förmiddagen...

Jag loggar in med min dosa.

Jag har 190:- kvar.
Och inget jobb.

MSS - byebye!
Mat - byebye!

Såhär illa har det aldrig varit.
Och mamma kan inte låna ut, för de har gjort fel på hennes lön.

Jag är slut som artist.

Idag har jag fått se en del av det jag vill att min framtid ska innehålla...

Och fått en helkroppsmassage på Sturebadet...

Speachless...

När man som minst anar det, så händer det!!!

Ojojoj!
Håll tummarna för mig imorgon.

Druckit massa kaffe hos tokboll idag.
Lunchat med Ufo.
Ätit morotskaka med MaBro, köpa billiga arbetsskor (!!!) på loppisen, åka hemåt.

Ringa Jke, kolla inför imorgon (!!!), kolla posten...

WoW!
Jag har fått bilderna från MSS3!!! My God!
Jag är ju tuffing i mina paintballkläder jue! ;-)
Jag vill ligga med mig!!! Shit Gaaz!

Jaja.
Nu Idol, sen plocka, fixa, fila, drömma om framtiden, sen slicka kudde.

My God!

Jag hoppas verkligen - det slutar aldrig bra.
Eller? :-o

Okej...

Jag har inget jobb!

Nu måste jag planera.

Okej...
Vad vill jag ha ut av livet - just här/ just nu?
[skriiikpaniikgråtaenskvätt - tillbaks!]

Jag vill ha ett jobb.
Gärna ett jobb där jag kan tjäna pengar. [Dööh!]
Och där jag jobbar vanliga tider.
Och där jag trivs.

Jag vill ha ett jobb där jag reser.
Eller ett jobb där jag är ute i världen.
Typ åka bort, bo någonannanstans, leva och jobba utomlands.

Jag vill ha ett jobb där ingen dag är den andra lik.

Jag vill ha en gedigen utbildning att stå på.

Jag vill plugga, men är väldigt anti CSN och bara studentlivet överlag.

Jag vill ut och se världen.
Jag vill lära mig nya språk, få nya smaker, träffa nya människor.
Jag vill hyra ut min lägenhet och bara åka - helst imorgon.
[Fast det går ju inte, med lån och allt sånt]

Plan 1:
Jobba järnet fram tills typ December/Januari, spara så mycket det går, söka jobb under tiden och sen när jag hittat något jag trivs med så drar jag.

Plan 2:
Stanna här, hitta vanligt jobb, träna, träffa vännerna, kanske utveckla saker med Bihanget eller skaffa stadigt sällskap, åka på IKEA och köpa lycka för pengar, kanske ta en kvällskurs...
[Oj, förlåt... Måste ha somnat framför tangenterna, typ såååå trååååååkigt det låter!!!]

Plan 3:
Hoppa från min balkong på 3:e våningen? ;-)

Åhhh.....

Beslut, beslut, beslut.

Äh, ett ligg på det här så rullar vi!

Shit!

Jag har inget jobb!
*Paniiiiiik*

Vad göra? Vad göra???

*andasandasandasskitiandningenhyperventilera*

ojojoj...

Var det såhär en panikattack kändes?

... som ett tåg varit inne i min lägenhet inatt och åkt runt överallt så skaer ligger utspridda på varenda kvadratcentimeter? Och framförallt i min säng, och över hela mig?

Tågen ska inte gå förbi här!

Ska försöka vakna till liv, sen till Vby och handla, sen hem och fixa sen ut å äta och sen hoppas iaf jag på ut och vifta stjärten till kommersiell smörja.

Åh, vill veta hur det går för mina storhästar nere i Skaraland!!! Huuur gåår det? *slår på djungeltrumman*

Nej, måste resa på mig.

Blä!

Jag slösar min tid på människor som inte är värda min uppskattning.

Det är det jag gjort ikväll.

Hur slutar man med sånt?
Hur kan jag omåomåomåomigen låta mig luras av tomma ord och tomma löften?
Det gör ont.
Det gör ont när människor sviker.
Det gör ont att diamanter visar sig vara det som de var från början... Bara en bit med gammalt kol.

Det gör ont därinne.

Mycket har gjort ont idag.
Bihanget sa saker som gjorde ont.
På skämt, men som jag tog... fel.
Och jag bara bet ihop och tittade ner i marken.
Sa inte till att: "Vad menar du med det? Hörru, det där gjorde ont, det där sårade!"

Jag sa inget till A&D som avbokade middag.
Jag sa inte: "Nä, men hörrni! Vi hade ju faktiskt bestämt. Betyder jag så lite att man kan sms:a och avboka så nära inpå?"
Jag bara bet ihop och log mot en människa jag aldrig träffat men som jag vet mycket om.

[För jag är den glada och trevliga Mia]

Jag sa inget när C först bokade middag, sen avbokade och lovade öl istället.
Jag sa inget när C inte svarade när jag ringde.
Jag sa inget när C valde att åka med BG & M någonannanstans och att han skulle ringa mig sen.
Jag sa inget när C inte hört av sig på 3 (!!!) timmar och jag satte mig på tunnelbanan och åkte hem.
Jag bara biter ihop här hemma i slottet.
Sitter framför en död burk och biter ihop, med munnen full av blodsmak.

Jag sa inget när mina fd kollegor satt och berättade om ryktena varför jag sa upp mig med buller och bång. (Knark, graviditet, PMS, stjälat pengar, nytt jobb... Bara för att nämna några av ryktena...)
Istället skrattade jag med dem, fast jag inte förstod vad som var så roligt.
Heey! Det var faktiskt mig vi diskuterade, mitt liv, mitt beslut, min handling.

Men jag bara log så sockersött så att smilgroparna kom fram.

Är jag en jävla skådespelerska?
Är jag någe bra då?
På allt det jag fejkar?

Det började bra.

Mysig morgon, mysigt väder (gråmulet - I Loooove!), bara ta det lugnt.
Åka iväg, träffa N1, springa runt och hitta på små konstiga sånger och pröva kläder.
(27 i jeans - slå det! Att gå från 34 till 27, inte undra på att man är fucked up....)

Lunch med Bihang och N1, introduktion. Trevligt serru!

Mot Solna, ut med hunden, dricka java med fadern, mot loppis, fynda 3 kavajer för 30:- (Jag har sparat fleeeera huuundra idag!!!), ringer bror, bror sviker...

Mot bussen och iväg för att hitta jeans.

SMACK!!!

En rak höger i magen.
Det är dem.
Min barndoms skuggor.

Står precis som de alltid gjort, i ring.
Skrattar, tuggar tuggummi, slänger med håret.
Smala, fräscha, välklädda.

Falskheten kommer in.
"Heeeeeeeej!!!" [Falsett]
*kindpussar åt höger och vänster*
"Sååååååå! Beräääättaaaa!!! Vaaad göööör duuu nuuuuuu?" [Falsett i v.a.r.j.e ord]

FUCK IT!!!

Som en fet 13 åring står jag och stammar fram...
Stammar fram...
Jaa.... Vad gör jag nuförtiden? [Varför hör jag aldrig av mig?] Vad har det "blivit av mig"?

Tack!
Dagen började bra iaf.

[Kan tillägga att jag faktiskt inte har någon lust med något, whatsoever, just nu.
Vill lägga mig ner och dö, försvinna genom marken, sluta vara den jag är inuti, förstå att tiden ändras och att jag visst har åstadkommit något, och bara inte känna mig... känna mig som den jag en gång blev tvingad att vara...]

[Och ingen lust med jeansshopping. Vem faan försöker jag lura?]

Gick precis hem från tvättstugan...

Mötte två unga tjejer, inbegripna i en viskande konversation.
En ung mamma med tre skrikande barn som sprang och hoppade i vattenpölarna.
En påtänd mörk herre som säkert inte visste vilken veckodag det är idag.
Ett äldre par med varsin rullator, men som ändå lyckades hålla handen med varann.

Ibland saknar jag tiden från högstadiet.


Ibland känner jag mig liten och vill bara hoppa i vattenpölar.


Ibland vill jag bara skrika högt rakt ut utan några ord.

Ibland är jag sjukt missnöpjd med hur mitt liv har varit.


Ibland vill jag vara någon annan.


Ibland säger jag saker som sårar folk. Och det med råge.


Ibland är jag snyggast på stan.


Ibland är jag världens kaxigaste tjej.


Ibland är jag pirrig i kroppen. Inite så ofta längre, men det kan hända once in a while.


Ibland sjunger jag i duschen.


Idag vill jag höra tre små ord. Utan att behöva be om det.


Ibland undrar jag om folk ens skulle märka om jag försvann?


Ibland vill jag känna mig speciell.

Oj...

Idag är en jobbig dag.
Idag är en dag när minnen ploppar upp, vare sig jag vill det eller inte.

Det är inte så att jag tänker på allt som hände idag för ett år sen.
Men när jag ser dagens datum tänker jag på den 18/8 förra och förrförra året.

Ett datum som jag borde strunta i, men jag kan inte.

18/8 2004 satt jag på ett tåg hela natten. Kom till Ösd 06,34 på morgonen. Sprang runt som en toka på södra sidan av Ösd. Låt mig bara säga att presenten uppskattades.

18/8 2005 vaknade jag, gick och köpte presenten. Den enda tanken var "Låt den här presenten (en resa till Turkland) rädda det som räddas kan...". Låt mig säga att presenten uppskattades. Men inte räddades något. Tvärtom!

Jaja.

18/8 2006 sitter jag, nyss hemkommen i mitt slott efter en natt med Bihanget och en massa... sånt! ;-)
På väg ut mot sista veckan på FJD, med nytt jobb i sikte, träningen ska komma igång igen och livet har rört sig en bra bit på ett år.

Tiden läker inte alla sår, men den ger distans till varför såren uppkom.

Ja, annars då?
Som jag skrev, livet rullar. En vecka kvar till vardag.
Bihanget finns kvar i bilden, för nu iaf.
Vart vi är på väg vet varken han eller jag. Detta har diskuterats ganska friskt, men nu känns det som att den diskussionen lagts på is ett tag. Skönt att slippa oroa sig för det nu, men samtidigt tycker jag inte om att lämna saker åt sidan.
Fast för honom gör jag ett undantag. Vi lämnar den här diskussionen nu.
[Men han är ... Neej! Tyst nu! *slår på sig själv* ]

Ja, nu. Packa väskan, sminka på ett ansikte sen bär det av mot FJD. En vecka kvar. Sen är det slut. :-)

Jaha...

Nu har jag helt på egen hand förstört mitt självförtroende de kommande 2 veckorna.

Tänkte jag skulle piffa upp mig själv lite.
Typ, skrubba, smörja, kladda, raka, fixa.

Så jag köpte en hårfärgning...

Skjuuuuuut miiiig!!!

*gråterbölarsnyftar*

Och Bihanget bara skrattade i telefon när jag berättade varför jag inte kan träffa honom idag.
Dumma Bihang! *slår på honom*

Det skulle bli typ chokladbrunt...
Det är typ...
Lila? Svart? Blått? Bajsbrunt?

Döda mig - pls? :-(

Igår satt jag på en bänk vid Norr Mälarstrand.
Lutade huvudet bakåt och tittade upp på den stora ekens lövkrona ovanför mitt huvud.

Vinden fick löven att röra sig, bilda former och figurer.

[När jag var liten blev mina föräldrar tokiga på mig för att jag låg under träden och bara stirrade upp bland löven. De tyckte att jag skulle springa omkring, för det var vad de var vana vid, så när jag för en gångs skull låg stilla och var tyst trodde de att jag var sjuk... Konstigt!]

Jag hade någons huvud i mitt knä och tusen tankar i huvudet, men när jag såg löven dansa där uppe så släppte alla tankar.
Som att någon skulle sätta upp ett trafikljus på E4:an. Trafiken stoppades.

Jag såg figurer som konstant ändrades.
En gammal tant med en käpp. En hund. Ett ånglok.
Och den bilden som frös på min näthinna... Först ett hjärta, som övergick i en stjärna.

Vissa skulle säkert kalla det för hallucinationer. "Har du knarkat, Mia?"
Vissa skulle bara skratta. Vissa skulle byta samtalsämne.

Jag... Jag ser det som ett tecken.
Ett tecken bara jag kan tolka. Två symboler. Förenade. Förevigt fastsvetsade i mitt minne.

Allt vände inuti.

Frågan fanns inom mig hela kvällen.
Vad betydde det där? Var det ett tecken? Om det var det, vad var det ett tecken för?

Svar?
Nepp.
Men en ny känsla inuti.

Igår hände något inuti.
Igår gjorde jag något som jag inte gjort på länge...
Igår skrattade jag.
Igår bubblade jag.
Jag gjorde det för att jag ville. För att det var så jag kände mig.
För igår... Hittade jag en liten del av mig själv igen. [Klyscha!!!]

Igår såg jag saker i nytt ljus.

Och den känslan kommer jag hålla fast i.

Jag pratade med Bihanget igår.

Sen åt jag kyckling...

:-D

[00:03]

Jag kan inte sova.
Ska blogga...

Ska skriva ner vad jag känner...

[00:10}

Jahapp.
Har varit ute å rökt.

Dumdidum.
Jahapp.

Nehepp...

[00:16]

Ett glas vin?

Nej, Fanta!

[00:22]

Åh, vad gott med Fanta.

Undrar om den skulle smaka lika gott om den var typ... Blå?
Åh, Blå Hallon-läsken!!! Den gillar jag. Den är min favvis.

[00:24]

Hmm...

Jag har ont i magen.

[00:27]

Okej...
Imorgon blir det som det blir.
Inga förväntningar, inga förhoppningar.
Ska bara lyssna, nicka och säga min åsikt.

[00:28]

Va Fan är min åsikt???

[00:29]

Oh, man!
Ska lyssna på musik så hjärtat mår bättre.
Neej! Jag ska se på film!
Eller... Chips?
Nu vet jag... Jag ska... jag ska... jag... ska....

Pilla EGO. Den får sova med mig inatt.
Kanske.

[00:33]

Frank Sinatra - "The Way You Look Tonight"

Önskar jag hade Barry White. Har jag det?
Hmmm...

[00:35]

"Love You Just the Way You Are".

*Skråååål*
*Bröööl*

Shit, en tår kommer nu.
"Girl I Love You, I Love You... Just the Way You Are"....

Åh...

K.O.M.P.L.I.C.E.R.A.T

[00:37]

Träffade C idag.
Pratade. Tog en promenad runt Lötsjön.
Aktade oss för cyklister och jag stannade vid varje groda som hoppade vid vägarna. Ska tillägga att det var kanske runt... 16 stycken. Jag överdriver inte!!! Och jag var tvungen att hjälpa alla, så de inte skulle bli överkörda jue!!! C vart lite halvgrinig. Mumlade något om att "Det är som att gå med en tvååring..." Kan ju ha hört fel oxå. ;-)
Pratade. Pratade lite till.
Blev bästisar igen. Nej, inte bästisar. Men det som vi har, som är vårt ord.

Berättade för C om Bihanget. Heeeela historien. Från början till slut. Med minsta lilla detalj.
Och berättade även om mina tankar runt allt. Om allt. Inför allt.

Gick ett tag till. Pratade lite mer. Skvalle rom gamla vänner. Sånt är alltid roligt.
Frågade om råd.

Fick svar. Som jag inte kan tolka.
Och som egentligen inte spelar någon roll. För det är jag som måste tycka, tänka, känna, anse, vara, finnas...

Och dagens komplimag lyder:

"Det är få människor förärade att få vara med någon som dig, Mia."
"Va? Shit, du låter som någon i en dålig B-rulle från staterna!" *s*
"Nej, men lyssna! Du ser nytt varje dag." [GayGayGay]
"Va? Meh, lägg ner. Är du Dr Phil eller?" *skrattar å håller mig för magen*
"Nej, Lyssna nu! Du är den starkaste jag mött. Du är totalt galen i huvudet, och slänger dig in i saker som att det är det sista du kommer göra - passionerat! Du har en glimt i ögat och ett humör som heter duga. Du är rolig, kvick och smart. Du ser bra ut - det har jag alltid tyckt. Men det bästa... Du ser på saker som att det är första gången som du ser dem. Oavsett om det är en fjäril, balkongen, maten... Faan... Gumman!"
[Ungefär här har jag börjat storgråta, så han fick sluta vara snäll och krama mig och jag påminde honom om att jag är hemsk på morgnarna, att mina fötter antagligen är Sveriges fulaste och att jag släpper ut änglarna i sömnen. Han bara skrattade...]

[00:49]

Nej, ska ta å borsta tänderna.
Sen sova bort allt det som snurrar.

Egon ligger i väskan, så det får bli en kudd-pojkvän.
[8 kuddar blir en skeeed!]

[00:55]

Just det.
Sen gick vi till bussen.
Och jag grinade en skvätt till.
Skönt att luta huvudet mot C's axel och bara sniffa [läs: snora] tröjan.
Han är snäll. Oftast. Nästan jämt.

Nej, ska ta mig till sängen...
Fast...

[00:59]

Konstigt...
Skivan jag lyssnar på nu (egen mix, en blandskiva med låter som var jag & C's) så känner jag inte sorg.
Jag har lyssnat på den här skivan i evigheter (3 år), och gråtit varje gång.
Men ikväll...
Jag blir stark av låtarna. De gör mig varm i hjärtat, inte illa.

Åh, guud vad jag måste låta snurrig.

Nej, ska ta mig kragen nu...

[01:02]

Penis!

Ibland känns det som att hur jag än gör så blir allt fel.

Om jag säger något så sårar jag.
Om jag skriver något så sårar jag.

Idag ska jag...

* Städa
* Dammsuga (skojjar inte, det är typ 8 veckor sen ajg gjorde det)
* Damma
* Diska
* Skura
* Gå igenom papper
* Ta en tvättid (Vilket kanske inte hinns med, men vi får se.)
* Ringa A, H, C, A, C och mamma
* Ringa Fortum om räkning
* Söka minst 5 jobb
* Ringa L om CC

Och jag ska iväg och träna!!!
Skiter i om ryggen inte håller. Ska fylla min I-Pod med de där låtarna som är så bra och ställa mig på gymmet och ta i tills tårararna bränner och musklerna gör ont.
Shit! Pirrigt att gå till gymmet ju. Känns nästan som att träffa en gammal vän efter flera månader.

Kom hit och ge mig en kram.
Eller har jag gjort bort mig? Totalt?

Sitter hemma, ensam, framför datorn och fingrarna rör sig själva över tangentbordet. Ingen stavningskontroll idag.

Ett enda ord just nu…

Så, hitta ett nytt jobb.
Japp!
"Hej, jag har arbetat som servitrasa i 9 (!) år, anställ mig som receptionist/växeloperatör/bokningsredovisare etc blahablaha…"
Eller inte, lixom!

Okej, har hopp om att hitta ett nytt jobb, men det känns segt att vänta på svar. Seeeeegt!!!

Och får jag nytt jobb så får jag pengar, vilket gör att jag kan göra om här hemma (för det har jag tjatat om huuuur länge nu? *pfft*), får råd att kunna ta en utekväll med mina diamanter, köpa saker och döda ting som skänker mig lycka. Materialist - javisst!

Och sen, får jag ett jobb här i stan så kan jag börja träna igen.
För träningen saknar jag något så hemskt mycket! Och känner hur kilona kommer krypande på mig igen…

Och apropå att känna mig tjock…

Någon sårade idag. Och det är inte första gången…

Förra gången fick jag höra att han tänkte avsluta, men inte "just nu", för jag hade det tillräckligt jobbigt. Visst, det fanns säkert omtanke i det resonemanget, men FFS!!!

Vadå ta min tid? Hur kan man gå runt och se sig själv i spegeln och veta att man ljuger för en människa man är intim med? Vadå "senare"?

Så … kränkande…

Behandla mig som ett simpelt ligg.

Typ: "Passa på att njuta nu, snart är det över! Fast det vet inte du om… Hehe!"

Nej, jag har mer självaktning än så. Trampad på vet jag hur det känns att bli. Och det kommer inte att ske i den här relationen. Eller, vilken relation?

Och sen… Det hände en sak… Som uppstod i en privat situation. Mina minnen kommer fram vid de värsta situationerna. Just det, mina minnen!!! Som jag inte vill lägga över på någon annan. För… Inte för att låta så, men är det värt det?
Varför ska jag lägga över mina minnen, mig själv i svaga situationer till någon som det inte kommer hända något med?

Missförstå mig rätt, det som vi har nu är bra. Men inte långvarigt.
Och det är svårt att släppa in på min privata mark om det inte "ger" något.

Äh, jag vet inte.

Och nu fick jag precis veta att jag är ledig fram till fredag.
MEN HUR FAN SKA JAG FÅ PENGAR DÅ????

Har en lista med saker om Bihanget.

Han vill läsa...

Ska jag låta honom göra det?

;-)
*Pfft*

Sitter hemma och bara kokar över av ilska på min idiot till bror!!!

Åh, och jag är så arg att jag inte ens orkar förklara!!!

Ja, ska ta en kopp kaffe, ringa Mamma och fråga hur i helvete de kan se sig själva i spegeln efter att ha uppfostrat den lille jäkle broren så helt fucking feeel!!!
Tjata på mig om att göra rätt och ditt å datt och vara bra föredöme - men låt honom fluffa runt utan ett enda ansvar...

En storasyters lott - vad vet jag? Men sjukt jobbigt irritationsmoment iaf.

Och annars då?
Usch, det här bara kliar i mig.
[Det är inte ofta jag blir irriterad på min lillebror, men när det väl händer så är det mycket]

Ska tillbaks ut till Dalarö imorgon, och vilja finns inte där...

Måste ringa Fortum om elräkningar som åker upp till Östersund (sååå sjukt!), KS om örontid, Städa undan lite så att det blir roligt att komma hem, och sen tvätta färdigt och efter det åka in till stan för att träffa Anna och pussa på henne. Därefter ska jag typ ut och käka med C & D från laget.
Jobbigt med måsten... Åtminstone de tråkiga...

Och sen kollade jag mitt bankkonto, och vill bara gråta. Visst, jag har köpt en bössa för XX antal tusen och några hundra, men det är inget roligt när bankkontot visar på väldigt lite pengar...

Åh, suck...

Och träningen igår gick väl sådär...
Tror jag hade alla känslor som finns i hela världen inom mig. Växlade från arg till störtförbannad, till ledsen och ynklig till glad och överlycklig... På tre timmar. ;-)
Jag - komplicerad? Nähä??? :-D

Jaja, måste bege mig mot tvättstugan nu och sen ska jag sätta mig och slänga iväg några jobbansökningar till, just in case det skiter sig med drömjobbet...

Kanske kommer det ett inlägg till, kanske inte...

"Det är bara ord..."

Så sjunger Lisa Nilsson i en låt.

Och det är bara ord...
Min blogg är bara bokstäver som kommer fram på skärmen när jag sitter och trycker på tangenterna.
När jag tänker, andas och funderar.

Igår...
Oj... Svårt...

Åkte till Bihanget.
Pratade, pratade, pratade...
Först bara pratade, sen kom irritationen, ilskan, rösterna höjdes.
Det avslutades, och jag försökte gå...

[Jag försökte verkligen gå]

Sen...
Sent på natten, våldtäkter är vardagsmat.
Klart jag stannar natten igenom.
Soffan blir min, tårarna rinner, hjärtat gör ont inuti, kroppen skakar.
Biter mig i läppen så det blöder, vill inte höras, vill inte känna, vill inte vara just där just då...

Då händer det...

Ett par blå ögon, värme från en trygg kropp, en röst med medkänsla...
En kram från en teddybjörn, så varm och tröstande.
"Jag vill kyssa dig"
I huvudet snurrar orden som blivit sagda, hjärtat bultar snabbare, kroppen lever ett eget liv...

Nu då?
"Vi börjar från noll"

Blandade känslor inuti.
Rädsla, oro, irritation, aggression, lugn, och ett jäkla förbaskade pirr...

[Dagens låt: "The Right Kind of Wrong" - LeAnn Rimes]

Kanske ska säga att jag är hemma nu.
Ryggskott...


*Våt ängsmark*

Jaja...

Det blir inte värre än såhär...

Ibland hittar jag en låt som bara passar såååååå bra med hur livet är just nu...

[Simple Plan - Untitled]

I open my eyes
I try to see but I'm blinded
By the white light

I can't remember how
I can't remember why
I'm lying here tonight

And I can't stand the pain
And I can't make it go away
No I can't stand the pain

How could this happen to me?
I made my mistakes
Got no where to run
The night goes on
As I'm fading away
I'm sick of this life
I just wanna scream
How could this happen to me?

Everybody's screaming
I try to make a sound
But no one hears me

I'm slipping off the edge
I'm hanging by a thread
I wanna start this over again
So I try to hold onto

A time when nothing mattered
And I can't explain what happened
And I can't erase the things that I've done
No I can't

How could this happen to me?
I made my mistakes
Got no where to run
The night goes on
As I'm fading away
I'm sick of this life
I just wanna scream

How could this happen to me?
I've made my mistakes
Got no where to run
The night goes on
As I'm fading away
I'm sick of this life
I just wanna scream
How could this happen to me?

Fick ha min mamma ifred igår. Ett par timmar iaf.
Skönt att få ut allt inuti...
Mammor är bra att ha - och min är den bästa! :)


Jag är trött i kroppen, och trött i huvudet.
Kan inte någon komma och ta bort mig härifrån?
För jag vill inte vara här...

Det enda jag behöver just nu...

Nej...
Inte be om det.

[Mantra - 'Ensam är stark, ensam är stark'.]

Blodpudding utan lingonsylt suger, så försök er aldrig på det hemma...
Blodpudding med... Margarin funkar. Järn är bra idag...

Ojojoj, det snurrar.
Dags att lägga ner nu.

....

Inga tårar kvar nu.

Och vågen visar -4 kilo på 12 dagar.
Skratta eller gråta?

Jaja...

Usch....

Fullt inuti. Hur få ut?

NEJ!!!

Inge mer nu...

Det sista jag behövde.

[Stänger av mobilen, Eva Cassidy i spelarn, drar täcket över huvudet.]

Fy fan, nu kommer tårarna...

Som jag tidigare skrivit så bryr jag mig inte vad andra tycker om mig.
Inte så.
Inte så mycket iaf.

Men jag behöver höra snälla saker. Komplimanger.

Jag behöver inte höra det av alla.

Men jag behöver höra det av… Dig.

Just nu, just här så bryr jag mig faktiskt bara om vad Du tycker.

För just nu, trots allt vi sagt om vår relation, så är det vad Du tycker som räknas.

Även om Du kallas för något så illa som "Bihanget", så är det Du som får se mig i de mest intima situationerna just nu.

Vi har inte lovat varandra något.

Och känslor är ett Big NoNo!

Och vi ska bara hålla på så länge vi tycker det är okej, tills vi hittar andra att dela vår tid, våra tankar och upplevelser med.

Jag vet detta mycket väl.

Jag var med när vi satte reglerna efter regelboken, remember?

Så, sluta gnugga detta i mitt ansikte.

[Hade vi haft ett papper där vi skrivit ner allt som vi kommit överens om på så hade det varit kladdigt med färg nu efter alla gånger du skulle ha tryckt upp det i mitt ansikte.]

Face it!

Du är den som får min tid nu.

Du är den som jag skrattar med.

Du är den som jag [nästan] gråter framför.

Du är den som fått höra om mina I-lands problem.

Du är den som börjat öppna dörrarna in i mitt förflutna.

Du är den som får mig att fortsätta med träningen när allt bara går åt skogen.

Just nu känns det som att vi hamnat i ett mellanläge.

Kanske är det jag som läser av Dig fel?

Kanske är det jag som inte förstår hur Du fungerar?

Kanske är det jag som vill något undermedvetet som jag inte vågar kännas vid?

Kanske är det bara så att vi längtar efter något mer?

Kanske är det bara så att det blev fel från början?

Kanske är det bara så att vi tycker mer om varandra än vad vi säger och visar?

Kanske är det bara så att vi inte kan hålla vad vi sagt?

Kanske är det dags att gå vidare?

Kanske är det dags att lägga ner?

Talar bara för mig själv, men snart kommer ett avslut att göra väldigt ont.

"Om det inte finns några problem så skapar man dem."

Vad vet jag…

Jag är [kna-uhg-siegh]. :)

Kom ut till Dalarö imorse...
Back to work...

Tänkte sova en stund, men oron och rastlösheten fanns i kroppen...

Gick ut, satte mig på bageriet och hittade tre servetter, som nu är fulla med text...
[Påminner här att det är min blogg, mina åsikter och jag skriver vad jag vill!]

"Beskriv dig själv med ett ord..."
Hur i glödheta ska jag kunna beskriva mig själv med ett enda ord?
Trasig? Förvirrad? Oärlig?

Jag är MÄNNISKA God Damn it!
Känslor som bubblar, tankar som snurrar, ord som flödar...

Jag är dömd av mitt förflutna, men försöker fortfarande se morgondagen med en glimt i ögat.
"Ibland känns det som att du haft ett 'hårdare' liv än mig..."
Nähä? Tack, jag veeeet!
Men va fan!
Hur länge till ska det påverka mig? Ska mitt förflutna få förstöra min morgondag?

Slagen från en knytnäve, blåmärken på halsen, en spricka i ett revben... Tiden tar bort märkena. Rädslan försvinner sakta när personen inte längre "finns".
Men orden...
Åsikterna...
Inpräntade för evigt.

Folk säger att jag är stark. Att jag tål mer än de flesta. Att visst kan man få mig att vackla, hamna på knä eller rygg men jag reser mig alltid upp, skakar på axlarna och går vidare. Igen. Och igen. Och igen...

["Det finns ingen väg tillbaka till den jag en gång var. På alla frågor ser jag svaren för varje steg jag tar. Man får aldrig veta någonting om viljan inte finns. Jag vill gå vidare och våga se hur mycket mer som väntar där på mig..."]

Och vet du vad?
Jag bryr mig inte hur du ser på mig, vilket intryck jag ger.

Jag ser mig själv som den folk alltid berättat för mig att jag är...
Ett misstag. Ful, fet, äcklig och vidrig. Korkad, dum och jobbig.

Samtidigt - jag skiter i vad folk säger....

När jag ser mig i spegeln så ser jag inte en 7:a.
Jag ser en ung kvinna titta tillbaks på mig.
I hennes ögon finns fler sår och sanningar än vad folk vet eller ser.
Hennes ögon fylls med tårar när hon ser tillbaks på mig.
Jag är trött på att vara henne.
Hon är trött på att vara jag.

Mitt förflutna blir jag aldrig av med.
Så - sluta påminna mig om det!
Sluta berätta för mig hur stark jag är.
"Mina problem är inte lika 'stora' som dina..."
Tack för den, och slå igen dörren när du går, lägg nycklarna i brevlådan.

"Beskriv dig själv med ett ord..."

Jag är bitar av allt!
Samtidigt som jag inte kan se mig i spegeln utan att må dåligt är jag en Linslus. En teaterapa. Står mer än gärna i centrum.
Se mig, hör mig, tyck om mig!

Vilken av bitarna är den riktiga jag?
Hon som står och tittar i spegeln eller hon som stirrar tillbaks?

"Beskriv dig själv med ett ord..."
Bah!

Muhihihihi!

Måste bara nämna något som gett mig ont i magen pga skratt....

Jag har två nya karaktärer som Bihanget introducerat... E & P.
Refereras härmed till E.PE. ;)

Bara så ni vet.
*Botta -potta* Hahahaha!

[Kelly Clarkson - Walk Away]

Hejsan hejsan!


Måste bara berätta att jag har tagit jobb ute hos O på Dalarö Strand Hotell och även passat på att bli SAMBO med O! :-D
En sommar med mycket jobb, massor med rosévin och världens bäste SAMBO ligger framför mig!
Så, med andra ord - jobbfrågan avklarad!

Kommer vara hemma söndagar, men de kommer gå åt till färgbollsträning och hoppa säck med Bihanget. [Som förövrigt var här igår... Nice nice fågelbaise!]

Om någon önskar boka mig för att bjuda på middag/dricka kaffe/gå och bada/bara få umgås med undertecknad - mobiltelefonen finns! ;)
Internetanvändning har prio låg! Måste ha en bösse. *Tjoflöjt*

Nej, nu packa klart, sen åka till KC en snabbis och köpa lite stuff och sen....
Tuben till Centralen, pendeltåget till Handen, bussen till Dalarö... Det tar bara 1 timme & 48 minuter. [Och sen frågar folk varför jag BOR därute när jag jobbar!?! Folk är ju I.D.I.O.T.E.R.]
*suck*

My God!!!

Jag gjorde det idag!

"Jag kommer inte tillbaks..."

Fuck!

Jag har SAGT UPP MIG!!!!!!

Herregud! *Hyperventlierar*

Shit - jag är ju modig! :D

Efter en dags sjukdom med kräkningar och yrsel (nej, jag är inte på smällen - flera har frågat...) så har satt mig ner och rannsakat mitt liv lite.

Ska sätta mig ner en vända till (eller rättare sagt, lägga mig i sängen...) och skriva ett låååångt dagboksinägg i min "riktiga" dagbok, och göra det jag är bra på.... Listor!!! :D

Ja, en snabb slutsats vad jag kommit fram till.

Problem 1.
Jobbet.
Heey - jag är bra! Hittar något nytt ganska omgående. Ringer mina kontakter och ser vad de har att erbjuda.

Problem 2.
Lägenheten.
Jag kommer att ta några sedelgubbar och sticka iväg och köpa färg i nästa vecka (så Anna - se dig själv som bokad som målarhjälp! Hihi!), och sen ska jag kanske knäppa upp en knapp eller två så någon av alla karlar med körkort kanske kan skjutsa mig till Ikea snart. Köksbord, matta och kanskekanske en soffa står på ordningen. Ska även överväga en loftsäng. (Har fått idéer)

Problem 3.
Pojkvän/Karlar i största allmänhet.
Jag är världens bästa tjej - därför förtjänar jag bara det bästa. Håller mig till han jag träffar ett tag till, trivs ganska bra med att vara singel, och manlig kontakt får jag ju faktiskt med honom. (Det är ju inte bara WhamBam, mys och gos ingår oxå - totalt ultimat!)
Och måste säga att jag fortfarande är livrädd för att komma någon nära. E har förstört mycket inom mig, men jag är på väg tillbaks. (Shit, det hade jag inte kunnat säga för 3 månader sedan! Fast heey - jag tror fortfarande att det är den 24:e Mars idag så... Tidsuppfattning Nolla!)

Problem 4.
Han den Där...
Ja, tror jag förklarade det ganska bra i problem 3.
Jag har hittat lite av mitt självförtroende igen. Inte mycket, men det är på gång att komma tillbaks.
Fixar det här. :)

Och imorgon ska jag gå och träna igen!

Nej, nu ska jag lägga mig.

[Cascada - Everytime We Touch]

Hemma från apberget nu.
Ont i handen och jobb som servitrasa är ingen bra kombination! :-/

Jaja... Uppdatering...

Hehe!

Har haft sällskap två nätter i rad, så jag ska inte klaga.
Inget seriöst, men det är det väl aldrig när det gäller mig ändå, så jag bara ler och tackar, niger, bockar och bara glider.

Hmmm....
Pratat mycket om rädslor de senaste dagarna.
Är fortfarande sjukt rädd för allt som har med närhet att göra, men konstigt nog börjar jag lätta upp lite (Du skulle vara stolt A! hihi). Inte att jag är som förut, men lite har jag tinat. Kolla vad duktig man kan vara! *klappa sig själv på svålen*

Men sen... Jaa...
Fick en kommentar av H på jobbet idag; "Du är liksom inte en sån tjej man har som flickvän.".
Nehepp - så nu vet jag det oxå.
Ska inte ljuga och säga att det inte sved, men glömmer det och ser mig om efter andra erövringar istället.
Fast WTF, jag håller inte med!

När jag väl är i en parrelation så är jag en sjukt bra människa. Mycket bättre än alla andra.
Så har det iaf alltid varit, och allt skit som hänt till trots så tror jag inte att det har förändrats.
Det som kanske har ändrats är att jag inte vill ha en parrelation? Eller - inte vågar...

Jaja, vad är en bal på slottet? ;)

Nu dusch, sen iväg... Om jag inte hinner somna först.
Sjuukt skönt att sova, jue.

Är bättre än sådär... *kick-ass*

Åh, vad jag vill förändra saker.

Hatar att ha en känsla av att jag inte är nöjd.

Börjar med en sak idag.

Mhm!

Åldersnojjan försvann idag. Tack och lov! :)

Sitter här, har haft både MaPa med hund och A & D här. Fått presenter - strykjärn & strykbräda av MaPa och en fantastisk tavla som Pa har tagit motivet på. Sjuuuukt snygg...
Fick p-kort på IKEA av A & D. De är så söta - vet precis vad jag behöver. ;-)

Så nudå?
Sitter här. Bara jag. I min lilla etta. Som inte är halvfärdig ens. Som saknar möbler. Som har pissgula väggar. Inget köksbord. Ingen soffa. Ingen matta och inga blommor i fönstret. Som jag vill göra massa förändringar med, men har varken tiden eller ekonomin.


Är trött på att vara ensam.
Är trött på att vara själv.
Är trött på att ingen väntar på mig när jag kommer hem.
Är trött på att ingen ens vet om jag kommer hem eller inte.
Är trött på att laga mat för en person.
Är trött på att söndagskvällar är den hemskaste och jävligaste kvällen på veckan.
Är trött på att vara avundsjuk på mina fantastiska vänner för att de har någon nära sig.

Vill inte ha någon pojkvän.
Vill inte ha någon nära.
Vill inte känna smärtan.
Vill inte lämna ut mig själv igen.
Vill inte hamna i en ny situation där det slutar med att jag krossas.
Vill inte tillåta mig själv att älska någon.

Vill ha någon som bara säger: "Fy Fan Mia! Vad du är bra!".
Vill ha någon som bara ger mig ett leende över folkmassan.
Vill ha någon som ringer bara för att prata en stund.
Vill ha någon som är bra på *såntdärnivetvadjagmenar*. ;-)

Vill känna någon titta på mig.
Vill luta mig mot någon å kolla film.
Vill lukta på någons hals.
Vill känna någons kroppsvärme.
Vill somna med någons arm runt mig.

Saknar...
Saknar att kunna låta det pirra inuti.
Saknar att skratta med någon.
Saknar känslorna som uppstår med en förälskelse.
Saknar saknar saknar saknar....

Saknar mig själv...
Önskar jag var den personen som en gång fanns.
Önskar jag kunde hitta henne igen.
Önskar jag kunde sluta fejka och faktiskt be om tröst.
Önskar jag kunde börja visa att jag har känslor.
Önskar jag...
Önskar önskar önskar!!!


Nu ska jag tillåta mig själv...
Kanske att hjärtat tinar upp?

Jag tror den har kommit smygande på mig nu...

Jag har vänner & bekanta runt omkring mig som alltid haft den...
Jag har sett folk sitta å gråta pga av den...
Jag har aldrig känt den... Förrens idag...

Åldersnojja - Damn it!!!

Hälften till 48 imorgon!

Herregud, vart är bergväggen/klippranden/min rakhyvel???

*suuuuuuug*

Vad är detta i min mage?

Ett pirr? :)

Nehe!

Knawsigt!

Muhihi!

Är lite halvfelfunktionerad ibland...

Ska lägga ner allt som jag försökt.
Har försökt att pröva på att få ut något av det som E höll på med.
Det funkar inte för mig.

Kanske lite sådär i stundens hetta, men efteråt så kommer ångesten smygande.

Och för gudarnas skull - det är inte det jag vill ha!

Ibland sticker det till under mina övre revben.
Typ under nyckelbenet på vänstra sidan...
Nästan bakom bröstet...

Typ där hjärtat ska sitta.

Idag stack det till ordentligt.
Såg en scen som tagen ur en film.
En film som en gång var mitt liv, men vardag, varje dag, varje minut, varje sekund.

Shit, ibland slår verkligheten till så hårt att jag tappar fotfästet.
Idag var jag tvungen att sätta mig ner när hjärtat gjorde sig påminnt.

Jag måste släppa honom.
Har inte varit honom nära på så länge, men ändå finns han med överallt.
Herregud, det är över 3 år sen det tog slut! "Get over it, woman!!!"

Säger som min guru [en av många]:

Sjukskriven...
Gråter....
Mår dåligt...
Ångest...
Panik...
Hjälplös...
Rädd...
Förstörd...
Trasig...


Och hur ska jag hitta något att hålla mig uppe på?
Något att hålla fast i?

Jag väger mitt beslut i en vågskål av ångest.
Vad göra? Vad tycka? Besluta något nu - min själ!

Ja, ny vecka.
Helgen har ännu en gång bara försvunnit iväg.
Hade velat hinna med mer, men det blidde inte så.


Så, sitter på jobbet och har kommit igång riktigt bra faktiskt.
Ringt ganska många nu på förmiddagen, och snart är det lunch! *hungrig*
Haft mässmöte och måndagsmöte och litet säljmöte. Dagen försvinner kanske lite snabbare idag än vanligt?

Trött i huvudet av oro, snurrig i huvudet av tankar.


Var solo inatt, C sov hos sin mamma/bror och jag gjorde något... annorlunda? J, annorlunda är rätt ord för det som blev igår...
Inte för att jag inte gillade det - men.. Äsch... Ingen ångest!



Ska försöka mig iväg och träna efter jobbet. Har ett datum när det måste se BÄST ut. Promenad på lunchen iaf. :)


Nej, nu jobba lite lite till. :)

Sitter på mitt jobb där jag känner mig som att jag bara är en plåga.
Folk vill inte svara när jag ringer, och detta kan vara pga att jag ringer och bara vill att de ska idka näringen för mitt privatiserad familjeföretag där jag inte ens är värd en fjärt i rymden.
"Köp, köp, köp!!!"

Jag är lika jobbig som de som ringer hem på kvällarna, som dem som står i ur & skur i köpcentrumens meckor och ska stanna varenda människa som råkar titta på dem.
Som att de tänker:"Åh, han/hon/den/det tittade på mig! SÄLJ!".

Jag själv tittar aldrig på dessa jobbiga människor, för jag delar inte deras glättiga optimism, jag vill inte bli guldplatinaeurohärskarinna av deras små plastkorttelefonabonnemangklubbar.

Jag vill bara kunna gå och handla det jag ska, det jag är där för.
LÄMNA MIG IFRED!

Men det jag gör är egentligen samma sak. Bara att jag sitter gömd bakom fina fasader, där det är varmt och det finns kaffemaskin.
Hyckleri!

Första inlägget på min egna blogg.

Haha, vet inte vad jag ska skriva här, men kanske en presentation är på sin plats?

Jaaa...

Hej!

Jag heter Maria Petra Berglund, 23 år gammal, född och uppvuxen i Solna men är nu bosatt i Hässelby Strand i min lilla etta på 27 kvadrat.
Jobbar och sliter som annonssäljare på en tidning som riktar sig till entreprenadbranschen i veckorna och är bara ung och glad på helgerna.

Klart! :)

Så, en blogg.
Nej, rättelse! Min blogg.

Här kommer mitt liv att skrivas ner, med allt jag har upplevt och allt jag tycker och tänker.
Ska väl från början ta och klargöra att det är mina tankar och mina funderingar som skrivs här - ingen annans! Och om någon inte tycker som jag eller tycker att jag är helt ute och cyklar - spela roll!

Från och med idag så kommer jag att ha min blogg som ett hjälpmedel att gå vidare från det värsta året i mitt liv. Idag är ju nämligen nyårsafton 2005/2006, och här sitter jag och är helt trasig.

Anledningen till att jag är trasig är för att jag släppte alla behärskningar/gränser/hämningar och gav allt i ett förhållande som nu har tillintetgjort mig.

Hela storyn kommer att komma nedskriven och klar här, men det finns så mycket att berätta, så det får komma bit för bit.

Nej, kanske att den första delen kommer idag?
Just nu ska jag fira årets sista dag med att gå och ta en av mina sista cigaretter.

Välkommen!